Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Cirkelns kvadratur Ung antologi tar pulsen på Ryssland

(uppdaterad)

Cirkelns kvadratur

Författare
Genre
Prosa
Förlag
294 s. Ersatz

Övers: Mikael Nydahl, Janina Orlov, Kristina Rotkirch, Ola Wallin, Ann Wikström

Den postsovjetiska litteratur som översatts till svenska har till stor del bestått av science fiction och deckare, konstaterades i en av helgens understreckare. Men när författaren Olga Slavnikova, mest känd för framtidsromanen ”2017” (på svenska i mars) valde ut tio unga ryska författare till antologin ”Cirkelns kvadratur” lyser de genrerna med sin frånvaro.

Alla tio är mottagare av det ryska Debutpriset som Slavnikova är ordförande för. Prisnämnden får varje år ta emot 30000–50000 litterära bidrag från hugade författare. Vinnarna får 200000 rubel (cirka 46000 kronor) och de unga författarna lanseras sedan internationellt, på turnéer och i antologier. Allt bekostat av miljardären Andrej Skotj.

I novellerna bjuds läsaren en sorts lägesrapporter från dagens Ryssland, från Groznyj i söder till Archangelsk i norr. Det är mestadels realistiska skildringar om livet i marginalen, bland socialt utslagna, långt bort från storstadslivet i Sankt Petersburg och Moskva. Och även om Slavnikova i sitt förord skriver att den unga författargenerationen är befriad från det sovjetiska arvet hindrar det inte att det fladdrar förbi som ett spöke i ett par av novellerna.

Annons
X

I Dmitrij Birjukovs novell ”Snö- Gorkij” flyter till exempel nutiden ihop med ett sovjetiskt 30-tal där Stalin fortfarande styr. Sammanblandningen mellan tidsplanen är både skrämmande och komisk och antyder rentav att inte ens de moderna företagen är helt befriade från tvång och angiveri av ett slag som bara var alltför bekant under stalinismen. I Olga Onojkos ”Huset på andra sidan ödetomten” är det i stället en döende mans drömmar om ett ideal-Sovjet som tar form i en paradisisk vision.

I några av novellerna tränger en brutal samtid sig på, om än i försåtlig form, som i Alexandr Snegirjovs ”Hur lång tid har jag kvar?”. Där följer vi en voyeur som antastar kvinnor som provar kläder. Han är sjuk och pervers, enligt sig själv, men i hans fantasier återspeglas det ryska samhällets ojämlikhet:

”Pax för att inte bli varan, utan husbonden. Jag skulle bli en utmärkt slavhandlare /…/ Den tiden ska komma. Min tid. Fast, om sanningen ska fram, så har den aldrig försvunnit i mitt land, bara gått och gömt sig. Bakom höga staket, innanför dörrarna på hyrda bilar, i fattiga kök. Kvinnorna i mitt land uppfattar sig själva som varor, införandet av slaveri kommer inte som någon nyhet för dem.”

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I Sergej Sjargunovs ”Till Tjetjenien, till Tjetjenien!” reser berättaren till den forna krigszonen och möter ett återuppbyggt samhälle där oläkta sår och berättelser om tortyr och död dyker upp varhelst man skrapar på ytan. Det är intressant, men hade lika gärna kunnat vara ett reportage, bortsett från berättarens längtan efter att kyssa sitt värdpars frånskilda dotter.

    Irina Bogatyrjovas två noveller om en ung kvinnas vandring och liftande genom den fattiga delrepubliken Altaj, i Sibirien, tillhör de mer spännande. Inte minst novellen ”Anfallet” där kvinnan försöker freda sig mot en lastbilschaufförs sexuella närmanden genom att hitta på att hon är en häxa och återberätta hans liv för honom, på ett sätt som också blir en historia om berättandets magiska kraft. Den räddar till och med livet på dem. Lastbilschauffören skakas om, men tycks dagen efter inte ha lärt sig någonting av episoden. Ändå är det en berättelse som – liksom antologin – ger gott hopp om den unga ryska litteraturen.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X