Annons
Recension

WrestlarnaUndervisande ton förstör stämningen

Uppdaterad
Publicerad

”Vi ska jordsätta en nedbrytbar tidskapsel, / inte odla någon framtid som liknar framtiden”, skrev Viktor Johansson i sin debut, diktsamlingen ”Kapslar”. Raderna kommer för mig när jag läser hans nya roman, ”Wrestlarna”, om några ungdomar ur olika subkulturer och deras brottning med en inskränkt vuxenvärld. Inte bara för att den avslutas med att två av ungdomarna rent konkret skapar ett slags tidskapsel – alla är de romanen igenom upptagna med att på olika sätt registrera och dokumentera sig själva och sina liv. Och de värjer sig mot den framtid som är utstakad för dem, den som i allt ska likna den tillvaro som föräldrar och samhälle har utformat och som de förväntas träda in i.

Viktor Johansson skriver med stor ömhet och inlevelse om sina gestalter och hans uppenbara kärlek till dem är den här bokens styrka och livsnerv. De är skejtarna, cineasterna, videobloggaren och webcamflickorna, unga människor fyllda av ”de drömmar som blåser genom en människa”, som det så vackert uttrycks på ett ställe. De är besatta av blicken, av att se och bli sedda, av att bli någon. Men deras enorma kreativitet och livsvilja har inget värde i arbetslivet eller på marknaden, och när all kraft vänds inåt blir den inte sällan destruktiv.

Annons
Annons
Annons