Annons
Recension

Kamrater på en irrande planetUnderbar liten bok från ovan

Under strecket
Publicerad

En del författare är svåra att föreställa sig vid skrivbordet. Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944) hör dit; man tänker sig honom hellre i en flygmaskin. Vilket av färdmedlen som var viktigast för Saint-Exupéry, litteraturen eller flygplanet, är svårt att säga. Troligen fanns både en fruktbar och destruktiv motsägelse där emellan. Han skrev sin flykt, men han flög också sin skrift.
Från mitten av 1920-talet kom Saint-Exupéry att tillhöra en skara piloter som, med bas i Toulouse, fick den riskabla äran att upprätta flygpostlinjer mellan Frankrike och Sydamerika. Erfarenheter från vad som kom att bli Aéropostale - vilket skimrande ord! - och andra åtaganden, bland annat som chef för en flygplats i Rio de Oro, gav stoff åt böcker som ”Postflyg syd” och ”Nattflygning”, vilka blev publik- och kritikersuccéer och dessutom gjorde Saint-Exupéry till något av en mytomsusad hjälte. Men för eftervärlden är han förstås mest känd för berättelsen om rymdbarnet som på sin bildningsresa i universum hamnar på den underliga planeten Jorden. ”Lille Prinsen” har översatts till ett 80-tal språk, finns till och med som pekbok.
I Lind & Co:s serie Nittonhundra kommer nu Kamrater på en irrande planet, i Leif Janzons välsittande språkdräkt där franskan stundom anas som en åskådliggörande skugga. I detta lyriska reportage från 1939 (den första svenska utgåvan kom samma år) delar författaren med sig av egna och andras äventyr, från luften och på land. Det är knappast Saint-Exupérys främsta verk. Uppbyggnaden är, bortsett en längre episod om en kraschlandning i Sahara, ganska lös, och tidvis blir det över måttan generöst med visdomsord. Ändå är den en i sitt slag underbar liten bok, inte minst på grund av författarens klara och levande stil.

Här finns en liksom journalfilmisk energi; allt går undan och verkar samtidigt på något vis ofarligt. Piloterna kan vid behov resa sig mitt i en måltid och har på tio minuter lyft i sitt bulliga aeroplan, ungefär som man i dag dricker ur espresson och susar iväg i en Renault. Avgörande för textens särpräglade charm är också proportionsförskjutningarna, mikro- och makroperspektiven. Den från luften fläckvisa grönskan i jordytans övriga karghet får piloten att tänka på mossa i ruinsprickor; en svart sten i en öken av vita snäckskal är givetvis fallen från stjärnhimlen, likt äpplet från sin gren.

Annons
Annons
Annons