Tord Hall:Ett experiment med datamaskinspoesi

Tord Hall gav för några veckor sedan ut en diktsamling med titeln Entropi vars innehåll hade tillkommit i intimt samarbete med Uppsala universitets datamaskin Agamemnon. I denna kommentar till Åke Janzons recension av boken i SvD berättar författaren hur experimentet utfördes och vilka associationer dikterna är avsedda att väcka.

Under strecket
Publicerad
Datamaskinen CDC 3600, som införskaffades av Uppsala universitet i mitten av 60-talet.

Datamaskinen CDC 3600, som införskaffades av Uppsala universitet i mitten av 60-talet.

Denna artikel var införd i SvD den 15 december 1966.

Denna artikel var införd i SvD den 15 december 1966.

Foto: SvD:s arkiv
Annons
Datamaskinen CDC 3600, som införskaffades av Uppsala universitet i mitten av 60-talet.

Datamaskinen CDC 3600, som införskaffades av Uppsala universitet i mitten av 60-talet.

Datamaskinen CDC 3600, som införskaffades av Uppsala universitet i mitten av 60-talet.

Datamaskinerna används ju till många olika saker och deras verksamhetsfält växer i rasande takt. Det finns redan elektronisk musik — t ex i operan Aniara — och det är rimligt att datorna snart skall dyka upp på alla områden inom konsten.

Torsten Ekbom skriver i Dagens Nyheter den 24 november "Konkretismen, den akustiska poesien, datamaskinspoesien (som ännu befinner sig på planeringsstadiet kräver, förutom kunskaper om ny bildkonst och musik, insikter i bland annat cybernetik semantik och informationsteori.

Att datamaskinpoesien ännu befinner sig på planeringsstadiet är kanske riktigt utomlands – om den saken vet jag ingenting. Men att påståendet är fel beträffande Sverige vet jag säkert, därför att jag själv gjort ett försök i just den genren med den i oktober utgivna diktsamlingen Entropi. Det kan därför kanske ha ett visst intresse att jag – utan tekniska termer – talar om hur experimentet utfördes.

Annons
Annons

Den första svårigheten var att välja metod. Av flera lätt insedda skäl – kostnaden livstidens begränsning o s v – gick det inte att låta en data med utgångspunkt i godtyckligt valda ord eller bokstäver spruta katarakter av tryckt papper, för att jag sedan med månaders eller års mellanrum skulle hitta ett blad eller en mening som jag tyckte om. Sådant kan kanske en hel institution ägna sig åt, med smådator som enligt vissa regler rensar bort den stora datans närmast av den rena slumpen styrda molekyldans med orden eller bokstäverna.

Detta är förresten ett uppslag som i analog form fanns långt före datorna – för mer än 100 år sedan när man började tillämpa sannolikhetskalkylens principer på värmeläran. Eftersom det inte fanns datamaskiner då, tänkte man sig i stället en armé av schimpanser, som satt och slog på skrivmaskiner. Förr eller senare skulle de, enligt statistikens fruktansvärda lagar, slamra fram Shakespeares samlade verk, t o m tryckfelen i vissa editioner. Men sannolikheten för en sådan händelse är ändå mycket större än att t ex alla luftmolekylerna i ett vanligt bostadsrum rusar in i ena halvan och stannar där, så att den som råkar sitta i den ena delen får svårt med övertrycket, medan den som sitter i den andra delen får kvävningsanfall i vakuum.

Det måste alltså från början finnas ett mönster av något slag. Jag valde dikter, som jag själv skrivit på "vanligt” sätt. Jag äger ingen datamaskin – fast den tiden när smådator för skribenter blir lika vanliga som skrivmaskiner kanske inte är så avlägsen. Jag äger inte heller kunskaper för att själv programmera en datamaskin.

Annons
Annons
Denna artikel var införd i SvD den 15 december 1966.

Denna artikel var införd i SvD den 15 december 1966.

Foto: SvD:s arkiv

Jag vände mig därför till Institutionen för informationsbehandling i Uppsala. Där visades både stort intresse och välvilja av de tre personer jag talade med: först universitetslektor Einar Lundqvist, och sedan assistenterna Anders Sjöberg och Erik Sandewall, som programmerade Uppsala universitets datamaskin CDC 3600, även kallad Agamemnon.

I försöken förekom också andra inslag, t ex annonser eller stycken valda på måfå ur tidningar. Det gav ingenting: tidningsklippen blev abrakadabra och annonserna som hämtades från sex- eller nöjesbranschen blev ungefär likadana som förut, även om det komiska inslaget ökade något.

Eftersom Agamemnon är en både dyr och upptagen robot måste försöksverksamheten bedrivas i liten skala. Principen var ungefär den följande. Dikten delas in i N "Stycken”, där varje stycke kan bestå av ett eller flera ord. Vissa stycken är endast ett mellanslag. Styckena numreras från 1 till N med utgångspunkt i originalversionen av dikten.

Denna artikel var införd i SvD den 15 december 1966. Foto: SvD:s arkiv

Programmet permuterar (blandar) styckena och skriver ut resultaten. I början av programmet bildas en permutation genom att 100 platsbyten utförs. Ett platsbyte innebär att två stycken byter plats, och de stycken som skall byta plats bestäms slumpmässigt med en speciell apparat som i detta fall kallas RANF, och som ger slumptal.

Annons
Annons

Sedan de 100 platsbytena är utförda bestäms slumpmässigt inom ramen för enkla matematiska principer ett heltal L, som ligger mellan 1 och N. Därefter utförs L platsbyten. Den permutation av den ursprungliga diktens beståndsdelar som nu erhållits skrivs ut med vanliga skrivmaskinsbokstäver.

Agamemnon gjorde på detta sätt i allmänhet 50 dikter på 25 sekunder eller ännu kortare tid. Att en dikt från början kunde vara dubbelt så lång som en annan spelar härvidlag inte någon nämnvärd roll. Vad som tar tid är givetvis – här som i alla problem för en data – att utarbeta instruktionerna för maskinen. Ty en data har inte – i varje fall inte än – flera egna idéer än en gråsten.

Det blev på delta sätt i allmänhet 40–50 dikter av varje originalversion – i en del fall var antalet mindre 10–20. Resultatet blev i alla fall att jag fick ungefär tusen mönster att begrunda. Det var en sällsam värld som öppnades och jag måste ofta fråga mig själv om inte en eller flera av dessa varianter hade funnits förut i mitt undermedvetande, fast någon sorts kontrollmekanism hade hindrat den från att bubbla upp till ytan. Frånsett denna erfarenhet, som påminner om det av psykologerna välkända "redan-sett-fenomenet”, överväldigades jag av en sådan ström med associationer i olika riktningar, att det var omöjligt att läsa mer än cirka 10 mönster i en omgång.

Urvalet blev därför svårt (Jag ville egentligen haft med fyra varianter i stället för två). Men ur en synpunkt var det relativt lätt. Dikter där det ofta förekommer ord som ”och, in, på, det, han, ger, tar” o s v duger inte så bra. Däremot passar substantiven bättre, och framför allt synonymer av olika slag: sträng, vass, gift, fly, bok, knapp, ros, ris o s v.

Annons
Annons

Det är min egen subjektiva uppfattning, men jag tror att det kan ha ett visst semantiskt intresse att undersöka den saken på ett större material. Att jag ändå tagit med en sådan rad som "i i bor i” i den första dikten beror i första hand på det övriga innehållet. Dessutom är bokstaven i enheten för imaginära tal och själva raden innehåller en obestridlig sanning – fast en logistisk trätuggare inte skulle uttrycka detta triviala faktum på det sättet, utan i stället med en serie symboler som närmast påminner om skiftnycklar.

Det skulle förresten varit relativt enkelt att plocka bort sådana ord eller rader som den ovannämnda, och på så sätt putsa dikten. Men jag hade som genomgående princip att inte ändra något av datamaskinens resultat. Åke Janzon visade i sin recension av Entropi i SvD (2/11) att han fyller de flesta av de stora krav som Torsten Ekbom ställer på en litteraturkritiker i citatet i början av denna artikel.

Jag vill bara göra ett par kommentarer till recensionen. Dikterna är ju korta och många av dem innehåller rimord. Med utgångspunkt i rimmen har Åke Janzon i ett fall gjort en skarpsinnig rekonstruktion av ”originalet”. Den lyder:

Från dina ögon fälls den bindel som skymmer rum och tid.

Du genombävas, fylls av svindel och av frid.

Ej rymden söndersliter mönster men stegrar kroppens entropi.

Du öppnar dödens fönster och släpper själen fri.

Han tillägger att han inte är "alldeles säker på att detta rekonstruktionsförsök är korrekt” men säger sedan att "möjliga alternativ inom 'ordningens’ ram förefaller att vara lätt räknade”. Det är de faktiskt inte. Inom ordningens ram finns det säkert flera hundra alternativ – för att inte tala om de tusental som dyker upp om man använder vissa moderna poeters principer. Närmast som ett kuriosum vill jag återge dikten i sin ursprungliga form:

Annons
Annons

Du söndersliter kroppens mönster och stegrar dödens entropi.

Du öppnar rymdens fönster och släpper själen fri?

Från dina ögon fälls den bindel som skymmer rum och tid.

Du genombävas ej av svindel men fylls av frid?

Relativt korta dikter utan rimord torde vara ytterligt svåra att rekonstruera, om man inte arbetar med stora "stycken” och ett fåtal permuteringar, som i dikterna 25–26. Långa dikter med verklig statistisk "blandning” torde vara omöjliga att dechiffrera vare sig de är rimmade eller orimmade.

Åke Janzon framhåller också mycket riktigt "att chiffer har den lilla egenheten att de inte kan tolkas om de inte verkligen bygger på en kod”.

Men han är givetvis medveten om att Entropi inte är en samling lyriska julnötter, utan att dikterna skall läsas som de står, i syfte att väcka associationer.

De åtta första dikterna vill t ex ge en undergångsvision genom vätebomber, de övriga vill framför allt ge ett kosmiskt perspektiv. Agamemnons slumpgenerator har gett en bild av det för både makro- och mikrokosmos normala tillståndet, som är en av statistiska lagar styrd oordning. Fysikerna har infört ett mått på denna oordning, som de kallar entropi.

Entropien spelar i sin tur en viktig roll inom cybernetik och modern informationsteori. Den första av de tre formler som inleder samlingen syftar på detta faktum. Den andra är Einsteins ödesdigra formel, som bl a är den teoretiska utgångspunkten för vätebomben. Den tredje formeln definierar enheten i för imaginära tal.

Till sist bör jag kanske tillägga att det finns två dikter i samlingen som inte passerat genom Agamemnon, d v s jag har gjort dem själv på helt och hållet "vanligt sätt – utan att t ex använda någon hemmagjord data i form av ett tombolahjul med utklippta papperslappar. Det skulle vara intressant att veta om de på något markant sätt skiljer sig från de övriga dikterna.

Laddar…
Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons