X
Annons
X

Under strecket 1925: ”Invandringsrestriktionerna i Förenta staterna”

Europeiska emigranter som anlänt i New York den 20 juni 1924, strax innan 1924 års Immigration Act trädde i kraft.
Europeiska emigranter som anlänt i New York den 20 juni 1924, strax innan 1924 års Immigration Act trädde i kraft. Foto: IBL

De restriktioner i fråga om tillåten invandring, som gjorts i Förenta staterna efter kriget, äro högst betydande och ha successivt blivit allt strängare. Det nuvarande systemet gäller till den 30 juni 1927. Efter detta skola nya principer tillämpas, varigenom den tillåtna invandringskvoten till Förenta staterna nedsättes till en sådan obetydlighet, att det nästan blir liktydigt med invandringsförbud.

En återblick på utvecklingen under de senaste tio åren kastar ett mycket skarpt ljus över situationen. Fiskalåret beräknas i Förenta staterna från den 1 juli ena året till den 30 juni det andra. Under fiskalåret 1912–1913 utgjorde invandringen till Förenta staterna 1 197 892 personer och under motsvarande tidsperiod 1913–14 1 218 480 personer. Så kom världskriget med praktiskt taget ingen invandring, och när denna sedan på nytt började komma i gång, sökte amerikanerna hämma den genom restriktionsbestämmelser. I sådant syfte infördes år 1921 den s.k. trecentumlagen, varigenom det tillåtna antalet invandrare från varje land inskränktes till 3 procent av det antal amerikanska medborgare, härrörande från samma land, som upptagits i den amerikanska folkräkningen av år 1910. Genom denna lag minskades antalet tillåtna invandrare till 357 807 personer eller föga mer än 25 procent av den normala invandringen under åren omedelbart före kriget. Snart funno amerikanerna också denna nedskärning otillräcklig.

De önskade dessutom en annan beräkningsgrund, icke närmast för att få ner antalet utan för att inskränka antalet invandrare från sådana europeiska stater, vilkas invånare ansågos vara mindre önskvärda som nybyggare. Till dessa stater räknades Ryssland, Polen m.fl. östeuropeiska stater samt Italien. För att nå sitt mål gingo amerikanerna tillbaka till folkräkningen år 1890 och lade genom en tilläggslag av den 19 maj 1924 1890 års census till grund för en ny nationalitetsberäkning.

Annons
X

Före 1890 hade invandringsströmmen från Europa till Förenta staterna huvudsakligen gått från Nordeuropa; med andra ord invandrarna hade till större delen bestått av anglosaxer och germaner. Invandrare från östra och södra Europa voro ännu sällsynta. Under de fyrtio åren närmast före 1890 hade Italien bidragit med endast 324 000 invandrare och Ryssland med 385 000. Den stora invasionen från dessa båda länder kom först efter 1900 men sköt då så mycket starkare fart. Från detta datum till år 1920 bidrog Italien med 3 800 000 invandrare och Ryssland med 2 100 000. Det var denna starka invasion av latinare och slaver, som man genom den nya tilläggslagen önskade stoppa.

Återgången till 1890 års census hade emellertid betydelse även ur en annan synpunkt, i det att invånarantalet i Förenta staterna nämnda år var betydligt mindre än år 1921. En treprocentskvot på 1890 års invånarantal minskade därför ytterligare antalet tillåtna invandrare, som nedgick från 375 800 till 164 667 personer, vilket senare tal är den för fiskalåret 1924-25 fastslagna kvoten. Om man jämför detta tal med det antal invandrare, som före kriget gällde som normalt, utgörande omkring 1 200 000 personer årligen, finner man genast huru fullständigt revolutionerande den amerikanska invandringspolitiken måste återverka i Europa. För många europeiska länder, som hittills så gott som uteslutande skickat sin överskottsbefolkning till Förenta staterna, stängas alla möjligheter att där placera sina emigrerande landsmän. Dessa stater måste i stället söka finna något annat land eller några andra länder, villiga att mottaga deras befolkningsöverskott under någorlunda likvärdiga villkor med dem, som tidigare erbjudit sig i Förenta staterna.

Det må emellertid framhållas, att denna prohibitiva verkan av den amerikanska invandringslagstiftningen icke varit lika kraftig för alla länder. Syftet med återgången till 1890 års census var att gynna den anglosaxiska invandringen, och detta har också lyckats. År 1922–23 utgjorde enligt 1921 års lag invandringskvoten för Storbritannien och Irland 77 342 personer men för året 1924–25, då tilläggsbestämmelserna skulle tillämpas, nedskars denna kvot till 62 574 personer. Det senaste fiskalåret före kriget utgjorde motsvarande tal 107 199 personer. Inskränkningen med avseende på Storbritannien var, som man finner, icke så avsevärd, men för andra stater blev det så mycket sämre. Sverige fick sin andelskvot nedskriven från 20 042 till 9 661, Danmark från 5 619 till 2 882 och Norge från 12 205 till 6 553, och ännu mycket kraftigare verkade naturligtvis de nya bestämmelserna i fråga om de latinska och slaviska länderna. Italiens andelskvot nedsattes från 42 057 till 3 972, Rysslands från 24 400 till 1 892 och Polens från 30 979 till 8 972.

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Amerikanerna voro emellertid ännu icke nöjda. Det skulle komma ännu starkare nedskärningar. Den nuvarande treprocentslagen upphör, såsom redan blivit antytt, att gälla den 1 juli 1927. Därefter kommer den tillåtna invandringskvoten att bestämmas efter nya grunder. Det totala antalet är fixerat en gång för alla till 150 000 personer årligen. Detta antal skall sedan fördelas på de olika nationaliteterna men icke efter den tidigare treprocentsgrunden avseende medborgare, som invandrat från respektive länder, utan i proportion till Förenta staternas befolkning i förhållande till de olika nationernas andel däri, sådan denna gestaltade sig år 1920. Fastställandet av den officiella procentfördelningen efter härstamning har i detta fall överlämnats åt en tremannakommitté inom den amerikanska regeringen, och efter allt att döma kommer urvalet efter den nya ordningen att lämna en viss marginal åt godtycket. En preliminär undersökning över nationalitetsursprunget hos Förenta staternas för närvarande till 105 710 000 personer beräknade invånarantal har verkställts och publicerats jämte en beräkning över hur den tillåtna invandringskvoten hädanefter skulle komma att ställa sig. Storbritannien skulle få sig tilldelat en kvot av 83 000 personer, vilket är mer än för närvarande, men Irländska fristaten, som redovisas särskilt, får endast 8 000 mot t.ex. 1914 nära 34 000. Tyskland, som 1923–24 fick sig tilldelat en andelskvot av 50 224 personer, får sin nedsatt till 17 390. Sveriges andel i den amerikanska befolkningsstocken har kalkylerats till 1 867 000 personer – ett tal, som i jämförelse med vanligen gängse uppgifter förefaller väl lågt – och då den tillåtna andelen i invandringen fixerats till 1/700 av varje nationalitet, blir för Sverige den tillåtna kvoten endast 2 700 personer. Utgående från att Norges nationalitetsandel beräknats till 1 250 000 personer, torde dess invandringskvot komma att bestämmas till 1 780 personer. För Danmark saknar jag primäruppgifter för nationalitetsandelen, men det kommer säkerligen i detta fall att röra sig om en kvot, som knappast torde överstiga 500 personer om året.

För Sverige liksom för hela Skandinavien medför denna åtstramning en mycket allvarlig situation. Utvandringen från Sverige har i genomsnitt uppgått till omkring 20 000 personer årligen, och det är svårt att tänka sig, att denna utvandringskvot, även om det vore aldrig så önskvärt, skulle kunna i ett slag nedbringas till blott en tiondel av sin hittills nära nog konstanta omfattning. Om möjligheten att behålla och föda detta antal svenskar inom landets gränser kunna meningarna vara delade. Från visst svenskt håll har i varje fall framhållits, att en kvot av 20 000 personer årligen snarare under- än överstiger behovet, alldenstund folkökningen under åren 1894-99 var osedvanligt stor och de då födda just nu befinna sig i den ålder, att de sträva efter att bliva familjeförsörjare och därför, om utsikterna icke te sig tillräckligt lockande hemma, äro benägna att söka sin lycka i annat land. I fråga om Norge och Danmark är problemet liknande. De få ett befolkningsöverskott, som de hittills icke behövt tänka på men som hädanefter måste beredas tillfälle till arbete hemma eller bortskickas till annat land än Förenta staterna.

De nya stränga amerikanska invandringsbestämmelserna komma säkert att få djupgående verkningar. De begränsa invandringen från Europa till ett minimum, och för den gula rasen och de färgade raserna existerar redan nu totalt invandringsförbud.

Nu kan man naturligtvis fråga sig, om dessa stränga bestämmelser verkligen äro till gagn för Förenta staterna själva. Säkert är, att restriktionerna komma att fördröja utvecklingen av Förenta staternas ännu stora oexploaterade resurser. Amerikanerna svara visserligen, att i händelse av brist på arbetskraft i Förenta staterna inom ett visst område en tillfällig höjning av den tillåtna invandringskvoten kan komma att medgivas, men därmed är sannolikt icke mycket att räkna, i synnerhet som å andra sidan i händelse av arbetslöshet all invandring skall kunna utan vidare stoppas.

I sammanhang med de nya bestämmelsernas utförande har kontrollen över utlänningar i Förenta staterna i alla avseenden skärpts. Bland annat åläggas alla utlänningar, som vistas i Förenta staterna, att årligen låta registrera sig. Härmed åsyftas att få kontroll över att där icke vistas några utlänningar i strid mot lagar och förordningar, och man hoppas därigenom också kunna försvåra den alltjämt pågående insmugglingen av invandrare över landgränserna.

Jag skall i en följande artikel ur ytterligare några synpunkter söka visa, huru trängande problemet är för Europa att finna en placering för den stora överskottsbefolkning, som faktiskt finnes i många länder. Det kan hädanefter icke ske i Förenta staterna, ty hur än utvecklingen där i framtiden kommer att gestalta sig, är det dock säkert, att alla portar aldrig såsom under gångna tider komma att öppnas för en obegränsad europeisk invandring.

Annons
Annons
X
Annons
X

Europeiska emigranter som anlänt i New York den 20 juni 1924, strax innan 1924 års Immigration Act trädde i kraft.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X