X
Annons
X

Helmer Key: I den amerikanska filmens huvudstad

Hollywood i Los Angeles på 1920-talet.
Hollywood i Los Angeles på 1920-talet.

Amerika är den hastiga utvecklingens land. Det var påtagligt med avseende på Detroit och Seattle och är det ännu mera i fråga om en stad sådan som Los Angeles. I ett företal till de Barrel-Montferrats bok "De Monroe à Roosevelt", utgiven i Paris 1905, skriver greve d'Haussonville: "Allt medan tåget rullade fram över ändlösa slätter, som ångplogarna plöjde för den blivande sådden, eller över ofantliga ängar, där en tallös boskap betade, och medan jag för några cent i Los Angeles (jag erinrar mig ännu namnet på denna station) köpte mig en påse full med magnifik Kaliforniafrukt, o.s.v., hade jag en livlig känsla av att en mäktig rival höll på att uppstå, som genom sin konkurrens kunde komma att tillfoga vårt europeiska jordbruk och vår industri svåra stötar".

d'Haussonville syftar nu visserligen på en resa, som han gjorde redan 1881, men företalet skrevs 1905, och Los Angeles var då ännu en liten obetydlig provinsort. Det verkar i alla fall egendomligt att så där öppet få konstaterat, att denna stad som beräknas äga 575 000 invånare, ännu så sent som 1905 var så utan all betydelse, att man liksom endast av en lycklig slump kunde erinra sig dess namn. Det utgör i sin mån en talande illustration till den snabba utvecklingen i Förenta staterna.

Los Angeles gör som stad icke något överväldigande intryck på samma sätt som San Francisko, beroende på att affärskvarteren äro byggda i vanlig genomsnittlig amerikansk stil, breda gator, som skära varandra vinkelrätt, och några stora skyskrapor omväxlande med små hus. Staden är flackt belägen och föga överskådlig. Den ligger på slätten ungefär mitt mellan The Coast Ranges och Stilla Oceanen, i det att avståndet från stadens centrum är omkring 20 eng. mil. både till bergen och havskusten. Stadens uppsving beror närmast på oljeindustrien och trädgårdsodlingarna. Den är själv belägen på ett oljefält, men borrningar få i allmänhet endast äga rum utanför staden, där också de största brunnarna äro belägna. Av stor betydelse för stadens välmåga är även filmindustrien, som slagit sig ned där på grund av de fördelaktiga klimatiska och geografiska förhållandena, den korta regnperioden och grannskapet å ena sidan till berglandskap med snötäckta toppar och å den andra till havsstrandens dyner och klippor.

I Los Angeles finnes liksom i de flesta nya amerikanska städer ett oerhört antal enskilda bostadshus och stadens "Residential Districts" äro till arealen högst betydande. Villastäderna äro inkorporerade med staden och bilda ej självständiga municipalsamhällen. De ligga inbäddade i rik växlighet, väldiga palmalleer sträcka sig längs vägarna och här och där prunka färgrika kombinationer av purpurskimrande geranier och accasiaträd med blåvioletta blommor.

Annons
X
Denna artikel var införd den 14 november 1920.

Närmaste syftet med mitt besök i Los Angeles var att söka få en inblick i den amerikanska filmindustrien, dess resurser och framtidsmöjligheter. Den uppges ofta i fråga om ekonomisk betydelse vara Förenta staternas fjärde industri, men den officiella statistiken lämnar ej några så tydliga upplysningar, att jag kunnat bilda mig en egen uppfattning om huru därmed förhåller sig. I alla händelser är det säkert att filmindustrien är en mycket mäktig faktor i Förenta staternas ekonomi och att ofantliga kapital äro investerade i de med densamma direkt eller indirekt förbundna fabrikerna, ateljeerna och teatrarna.

The National City Banks platsdirektör i Los Angeles, mr W.B. Hunnewell, presenterade mig för mr Sam Berendt, direktör för ett stort försäkringsbolag, som var intresserat i filmindustrien, och med dessa båda herrar som introduktörer bilade jag ut till Hollywood, den praktfulla förstad till Los Angeles där nästan alla de stora amerikanska filmbolagen ha ateljeer och dit de flesta av dem förlagt huvudparten av själva filminspelningen. Namnet Hollywood kommer av berget Hollywood, som på ena sidan behärskar den dal, där filmstaden är belägen.

På färden dit och därifrån passerade vi många ståtliga privatbyggnader. Några av de förnämligaste residensen i Hollywood tillhöra filmens storheter. Högt på en kulle, pittoreskt inbäddat i grönska, ligger Douglas Fairbanks palats. Ett stycke därifrån riktades min uppmärksamhet på en ännu präktigare byggnad, uppförd i japansk stil och med uteslutande japanskt material, bearbetat av japanska konsthantverkare. Den uppgavs ha kostat flera miljoner dollar och hade före kriget uppförts av en tysk, men skulle nyligen ha bytt ägare.

För dagen var Douglas Fairbank mycket omtalad på grund av sitt giftermål med Mary Pickford. De hade nyligen avrest till Europa på bröllopsresa. Douglas Fairbank hade emellertid gift sig till en förmögenhet med sin första fru, dotter till en s.k. bomullskung i någon av de södra staterna, och hade fått göra stora ekonomiska uppoffringar för att bli fri från henne.

Filmkonstens heroer och stjärnor äro, som väl bekant, mycket högt betalade och ge ut pengar med verklig artistisk slösaktighet. De flesta ha skaffat sig magnifika hem, värderade från hundratusen dollar till miljoner, och allt annat i stil därmed. Det beräknas att filmskådespelarna och filmskådespelerskorna i Los Angeles i direkta levnadsomkostnader utge omkring 30 miljoner dollar om året. Los Angeles drager också stor fördel av de talrika turister, som besöka staden, samt av de många kapitalister med förmögenheter från trehundra tusen dollar till miljoner, vilka efter att ha dragit sig tillbaka från affärerna slå sig ned i Los Angeles, särskilt i Hollywood och Pasadena, de båda mest fashionabla villastäderna.

Redan i San Francisko kunde man iakttaga, att byggnadsverksamheten var livligare än i de östra staterna trots de höga materialprisen och arbetskostnaderna. Men det var ingenting mot vad som konstaterades i Los Angeles. Här pågick trots allt en högst betydande byggnadsverksamhet. Nya privata villor voro överallt under uppbyggande, även på spekulation, och i Hollywood höll man på att lägga sista handen vid ett jättestort hotell, som skulle bära namnet "The Ambassadors".

Jag ägnade två förmiddagar åt Hollywood och besökte första dagen att par av de största filmateljeerna, Metro Studio Corporation och William Fox West Coast Studios. På det först nämnda stället vandrade jag, förd av mina älskvärda guider, genom väldiga hallar, inrymmande alla arkitektoniska anordningar för inspelningen, moderna hotell-lobbier, antika och siamesiska tempel, japanska trädgårdar, kinesiska hus o.s.v.

För dagen pågick arbetet mest inomhus. Jag gjorde bekantskap med en av de förnämsta filmstjärnorna, miss May Allison, och såg henne fotograferas i en rumsinteriör som uppsatts för filmen "Are all men alike?", vilken just höll på att inspelas. En egendomlighet vid filminspelningen är, att den alltid försiggår under musik. Förmodligen vill man härigenom göra ett inspirerande intryck på artisterna, eller också är det ett uttryck för den allmänna amerikanska egenskapen, att man aldrig har ro att stå stilla eller vila – det måste arbetas, talas, musiceras eller dansas, annars är det icke riktigt normalt.

Från Metro Studio begåvo vi oss till William Fox West Coast Studios, där jag bland annat träffade en av de mest framstående regissörerna, mr Edward John Le Saint. Bland de artister, som jag här presenterades för, må nämnas löjtnant Locklear, vilken hade till specialitet att låta hissa sig ned från ett flygande aeroplan till ett annat eller till en i gång varande bil och andra dylika halsbrytande "stunts". Det var en man som man sade vara utan nerver, och han gjorde också intryck därav. Det var påtagligt, att han inte skulle bli långlivad, utan var predestinerad att förr eller senare slå ihjäl sig, men ingen tänkte väl att vår aning skulle så snart gå i fullbordan. Endast några veckor sedan jag lämnat Los Angeles läste jag i tidningarna ett telegram, att han omkommit under en nattlig flygning, företagen i filmsyfte. Sedermera mottog jag ett brev från mr Sam Berendt, som bekräftade den olyckliga händelsen och dessutom upplyste om, att även Locklears biträde vid samma tillfälle slagit ihjäl sig.

En ny filmstjärna på något över 20 år, vars bekantskap jag även gjorde, var miss Shirley Mason, vilken för tillfället utförde huvudrollen i filmen "Merely Mary Ann", en roman av Zangwill, som höll på att omfilmas. (Den hittills begagnade filmbearbetningen är nu sju år gammal.)

Foxbolagets mest berömda kraft för det högre filmskådespelet var emellertid den mycket vackra miss Eileen Percy, irländska till börden, vilken jag träffade under inspelning i en av de täckta ateljébyggnaderna. I en stor öppen hall bevistades vidare inspelningen av en s.k. "Sunshine comedie" (mest badscener), i vilken ett betydande antal artister och statister deltogo.

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Det stora Foxfilmbolagets anläggningar i Hollywood äro mycket ansenliga och några siffror torde här vara på sin plats. Det rör sig som alltid i Amerika om stora tal. Fox West Coast Studios sysselsätter i sina ateljeer i Los Angeles, frånsett artisterna, omkring 500 personer, arbetare och biträden, bland dem 180 chaufförer, 150 snickare, 25 elektriska ingenjörer och 50 speciella yrkesarbetare. Artisterna äro mellan 2- och 300, bland dem, som det heter i ett av prospekten, 20 mycket vackra "sunshine girls" (badande flickor). Bolagets hela anläggning i Hollywood omfattar 16 acres, varav 7 ½ acres användas för friluftsskådespel och resten för vanliga skådespel. Byggnaderna bestå av 7 stora ateljeer, den längsta 209 fot lång och den bredaste 97 fot bred. Bolaget besitter dessutom stora egendomar uppe i bergen, dels i södra Kalifornien, dels i staten Arizona. Dess förnämsta lantegendom, Mixville, ligger i södra Kalifornien, och det är där som de flesta av bolagets filmdramer från Vilda västern med Tom Mix i huvudrollen blivit inspelade. Mixville är en fullständig "ranche", d.v.s. lantgård i gammal spansk stil, med boskap, hästar, cowboys och allt annat som hör till livet i Vilda västern.

Under dessa mina filmateljébesök inträffade en liten episod, som ehuru obetydlig i sig själv, likväl må återges, då den synes mig i hög grad karaktäristisk för det amerikanska psyket.

Jag satt på en filmscen tillsammans med mrs X och skulle bli fotograferad. Att bli filmad är inom parentes i och för sig just icke något nöje. Det är så mycket elektriskt ljus, strålkastare och andra ljuskombinationer av olika färger, att det närmast kan jämföras med ett elektriskt ljusbad, vilket man ju annars inte gärna tar i stort sällskap. På min heta plats skulle jag emellertid söka se älskvärd ut. Mrs X var också mycket förekommande, men det första hon yttrade var:

– Vad spekulerar ni i här i Amerika?
– I Amerika spekulerar jag inte i någonting alls.
– Ja, men det skall ni göra! Men inte på Stock Exchange! Nej, ni skall köpa tomter i San Diego, för det gör jag. Det är en stad, som kommer att gå ofantligt framåt. Den har nu omkring 100 000 invånare, om några år kanske 500 000. Det blir en utveckling, liknande den, Los Angeles redan genomgått. Det är stora förmögenheter att förtjäna där.

Och så fortsattes konversationen helt affärsmässigt, allt medan musiken spelade foxtroten för dagen "I love fall asleep and wake up in my Mammy's arms" och ljusvågorna höllo på att blända oss.

Men plötsligt blandade sig röster från andra sidan av rampen med våra. Jag hörde min vän bankdirektören i livligt samtal med en av regissörerna och uppfattade mellan musikfraserna en och annan replik.

– Var placera edra artister sina pengar? Vi ha inte haft det nöjet att se några av dem på vårt kontor.
– Jaså, de spekulera på Stock Exchange.
– De ha alla sina brokers.
– Ja, men de borde köpa obligationer! – Se, det är mycket solidare. – Vi ha just nu de schweiziska obligationerna. Åtta procent. Det är underbara obligationer. – Noteras redan 103 procent.

Det är "The Almighty Dollar"! Den spelar en roll i alla miljöer och utgör det vanligaste samtalsämnet icke endast mellan män utan även mellan män och kvinnor av alla samhällsklasser, i banksalar, på klubbar, i balsalar eller i teaterkulisser – det är överallt ungefär detsamma. Även den unga flickan tangerar gärna detta ämne, och ingen blir förvånad om manicuristen, medan hon putsar edra naglar, tar upp ett samtal om de populäraste papperen eller om utsikterna för spelet på nästa hästkapplöpning.

Laddar…
Annons
X
Annons
X

Hollywood i Los Angeles på 1920-talet.

Bild 1 av 2

Denna artikel var införd den 14 november 1920.

Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X