Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Lilla stjärna Ultravåldet går för långt

VARULVAR. Vill John Ajvide Lindqvist visa att Idol-kulturen skapar freaks? Magnus Persson ställer sig frågande till ärendet och det splatterfilmslika våldet i ”Lilla stjärna”, men finner samtidigt en fin skildring av utanförskap.

Lilla stjärna

Författare
Genre
Prosa
Förlag
446 s. Ordfront

Efter att John Ajvide Lindqvist har planterat vampyrer mitt i den svenska förorten i ”Låt den rätte komma in” (2004) och låtit zombier löpa amok på Danderyds sjukhus i ”Hanteringen av odöda” (2005), har det med den nya romanen ”Lilla stjärna” nu blivit varulvarnas tur att sprida skräck i resterna av folkhemmet och dess litteratur. Ja, om det nu verkligen rör sig om varulvar.

Jag var mycket förtjust, om det är rätt ord, i Ajvide Lindqvists försök att blåsa liv i skräckromanen med ”Låt den rätte komma in”. Integreringen av vampyrer i 80-talets glåmiga Blackeberg var suggestiv, kuslig och på något märkligt sätt trovärdig. Skildring av den Andre, ett återkommande motiv hos denne författare och i skräckgenren överlag, var tvetydig på ett intressant sätt, öppen för olika tolkningar.

I denna roman fanns många ”Others”, beroende på vilket perspektiv som intogs. Den mobbade Oscar, vampyren Eli, hennes medhjälpare pedofilen Håkan. Alla var de utstötta i någon mening. Alla fungerade som projektionsytor för de normalas och välanpassades mardrömmar och tvångsföreställningar.

Annons
X

”Lilla stjärna” heter alltså den nya romanen. Dess början slår effektivt an den obehagliga tonen. Ett spädbarn hittas övergivet i skogen. Flickan tas om hand av ett medelålders par och växer upp i deras källare, helt avskild från omvärlden. Den enda sanning hon känner är den nye faderns: det är farligt att röra sig utomhus eftersom de stora vill äta upp alla små.

Flickan har en förmåga som sticker ut. Hon kan sjunga, ta toner som är ofattbara, rent himmelska. Fadern, som har ett förflutet inom dansbandsmusiken och gruppen The Others, blir besatt. Men avskärmningen från livet utanför har sitt pris, ett mycket blodigt sådant. Efter 14 år i isolering är utbrytningen ett faktum och Theres, som hon heter, träffar sin tvillingsjäl Teresa. Då har Theres precis medverkat i tv-programmet Idol och fått ett allt större följe av hängivna fans. En mindre krets lärjungar ansluter sig, alla flickor, och en märklig vänskap uppstår, som man som läsare dock tidigt förstår kommer att leda till kaos och förödelse.

Alla flickorna har erfarenheter av utanförskap, av att vara betraktade som ”Andra”. Hos människorna finns inget att hoppas på längre, men kanske hos vargarna. Kretsen närmar sig successivt det tillstånd som kallas lykantropi, tron att man faktiskt är, eller skulle kunna bli, en varg. Och det är här varulvsmotivet kommer in. Men det förblir en öppen fråga om flickorna lyckas med metamorfosen. Desto tydligare är då gruppens varglika bestialiska våldshandlingar, som kulminerar på Solliden och Allsång på Skansen av alla ställen!

Romanens styrka är skildringen av flickornas ensamhet och utsatthet. Men som helhet har romanen flera allvarliga brister. Att Theres kan utvecklas till det hon blir kan man möjligen förstå, men de andra? Och vad är egentligen författarens ärende? Att vuxenvärlden svikit? Att Idol-kulturen skapar freaks? Hur estetiskt motiverat är egentligen det splatterfilmsaktiga ultravåldet? Och varför intar berättaren en så översittande attityd mot vissa av sina karaktärer? Frågorna hopar sig.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X