Ukrainska ministrar avsatta

Maktkampen i Ukraina mellan president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Viktor Janukovitj blir allt tuffare och presidenten ser alltmer ut som en förlorare.

Under strecket
Publicerad
Annons

I går röstade Ukrainas parlament med god marginal för att avsätta utrikesminister Boris Tarasiuk och inrikesminister Juri Lutsenko - två av president Jusjtjenkos få kvarvarande män i regeringen.
Boris Tarasiuk har varit drivande bakom försöken att föra Ukraina närmare EU och försvarsalliansen Nato. Ett försök som såg ut att kunna lyckas efter att den orangea revolutionen för drygt två år sedan förde Viktor Jusjtjenko till presidentposten och därmed neutraliserade den favorittippade Viktor Janukovitj.
Men vårens parlamentsval gav en tydlig vindkantring i Ukrainas politik. Den tidigare knockade Viktor Janukovitj tog nämligen revansch. Hans Regionernas parti erövrade 32 procent av rösterna, Julia Timosjenkos block 22 medan presidentens eget parti Vårt Ukraina bara fick 14 procent. I en hast ersattes västvinden av en östlig Moskvavänlig vind, vilket gårdagens två avskedande var ytterligare ett bevis för.

Sannolikt har den orangea revolutionen spelat en viktig roll även om dess förgrundsfigurer Julia
Timosjenko och Viktor Jusjtjenko inte längre är lika tongivande. Ukraina har genomfört ett president- och ett parlamentsval som varit mer demokratiska än i något av de övriga tolv OSS-länderna och mediakulturen har fått en rejäl knuff i demokratisk riktning. Viktor Janukovitj har bokstavligen talat känt av folkets makt.
Det intressanta nu är hur premiärministern kommer att utnyttja sin allt starkare ställning. Janukovitj har talat om större öppenhet och en vilja att balansera väst och öst. Hans stundande resa till USA kommer att ge en fingervisning om det bara är prat eller om det också är realpolitik.
I bakgrunden jublar säkert populistiska Julia Timosjenko över utvecklingen. Hon är dynamisk och maktlysten med siktet inställt på nästa presidentval. Med president Jusjtjenkos förlorade status kommer Timosjenko att framstå som det enda ”demokratiska” hotet mot Janukovitj och det kortet lär hon snart börja utnyttja maximalt.

Annons
Annons
Annons