X
Annons
X
Recension

Kult Udda ”Våroffer” låter musiken punktera stereotyper

En könsuppdelad ny "Våroffer" och Ohad Naharins inbjudande dansfest skapar en rik helkväll på Göteborgsoperan, skriver Anna Ångström.

Göteborgsoperans danskompani gör en helt ny ”Våroffer”. I ”Sacre” har koreografen Roy Assaf delat upp ensemblen i ett kvinnligt och ett manligt lag som dansar varannan föreställning. I förgrunden Emilie Leriche. Foto: Mats Bäcker

"Våroffer", denna "scandal beauty" från 1913, lockar ständigt koreografer till nya tolkningar. Till Dansens hus kommer snart en fransk hiphopversion. Så är också Stravinskijs musik en naturkraft med drivande rytmer och takt­byten som tycks mana till dödlig extas – ett primitivt sug att ge sig hän eller distansera sig från.

På Göteborgsoperan händer nu något udda. I urpremiären på "Sacre", koreograferad av israelen Roy Assaf (som gjorde duetten "Ballader" på Kungliga Operan 2015) dansas varannan föreställning av män och varannan av kvinnor. Med olika laddningar får man förmoda, särskilt som Assaf inspireras av genusfrågor. Premiärlagets sju syndigt rödklädda kvinnor liknar poserande baddräktsmodeller eller symmetriskt synkade konstsimmare. De rullar först som i sömnen på en vit matta, en tunga som sträcker sig mot orkestern bak på scenen. Dansarnas utrymme definieras bokstavligen av musiken, som lyxigt nog har huvudrollen. Mot den exponeras en könsstereotyp kvinnobild som förstås måste punkteras – ja, offras genom att dansarna till slut puttar varandras lealösa kroppar ner från scenen. Så att mardrömmen tar slut.

Göteborgsoperans danskompani gör en helt ny ”Våroffer”. I ”Sacre” har koreografen Roy Assaf delat upp ensemblen i ett kvinnligt och ett manligt lag som dansar varannan föreställning. I förgrunden Emilie Leriche.

Foto: Mats Bäcker Bild 1 av 2

Med ”Decadance Gothenburg” gör koreografen Ohad Naharin en specialskräddad variant av sitt kollage ”Decadance”. I bild: Ingeborg Zackariassen.

Foto: Mats Bäcker Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X