X
Annons
X
Recension

Bombyx (Bombyx) Udda problemlösning i Stieg Larssons anda

Omslagsbilden på Anne Rambachs thriller är förförisk, mystifierande exotisk. Eiffeltornet i kvällsbelysning är inte det Eiffeltorn jag vant mig vid att se. Inte heller det Paris som målas upp i Bombyx är mina vandringars Paris. Här vandrar frilansjournalisten Diane, funderar vid Fontaine des Fleuves: ”Hon älskade det här stället. Förorenat. Bullrigt. Storslaget.” Här tar hon oss med till den aparta L’Écarteur, medicinarnas favoritkrog och en riktig ”skräckhåla”. Här drar hon oss med in i en metrovagn för att lyssna på bagladyn Susie, som berättar senaste nytt om jordens undergång för en euro.

Bombyx är namnet på en restaurang i Chinatown, där en eldstrid utspelar sig mitt framför ögonen på Diane, som med fara för sitt liv fyller sina engångskameror med bilder. Hon inser att hon kommit en liga som sysslar med industrispionage och bioterrorism på spåret. Samtidigt kämpar hon en högst privat kamp mot de ”spöken” som inte vill upphöra att besöka henne. De är materialiseringar av två döda, som omkom i en bussolycka, hennes man och hennes lille son. De hindrar henne i arbetet. Eller hjälper de henne i själva verket?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X