Udda gemenskap av hopp och förtvivlan

Under strecket
Publicerad
Annons

Hans Wigert målar sig ständigt bort från vaneseendet och in mot något nytt i det redan många gånger sedda. Målningarna tar tid, skiftar ansiktsuttryck, innan de slutligen står där färdiga(?) och, trots om- och övermålningar, fräscha som hade de blivit till på ett ögonblick.
Det verkar som ville han avlocka naturen en sista hemlighet. Med det förhållningssättet blir landskapet, det ångermanländska eller skärgårdsnaturen kring Stavsnäs, aldrig utslitet som motiv. Landskapet föds på nytt inför våra ögon, ursprungligt och fullt av möjligheter.

I den läckra lilla katalogen skriver Mårten Castenfors mycket träffande att ”för Wigert är målningarna uppenbarligen som kamrater”. Alltså som medmänniskor. Men också mer eller mindre som motmänniskor; det kostar på att få över dem på sin sida. Men det får han till slut och visar det ännu en gång. Det här är ju faktiskt ett härligt udda måleri! Ett måleri med lika delar hopp och förtvivlan,
ljus och mörker.
Nu är det väl, till syvende och sist, inte landskapet Wigert i första hand målar. Det är mer sinnesstämningar uttryckta som natur. Det handlar om ett skapande i romantisk anda och inte sällan med ångesten som följeslagare. Är det Döden som sitter i trädkronan?

Annons
Annons
Annons