Annons

Lydia Wålsten:Tystnadskultur som tryckkokare

Foto: HBO

Rädslan för information präglar inte bara totalitära stater. När allas åsikter flödar fritt blir känslan att det finns hätska galningar överallt stark. Men debatten är vår bränslestav som är helt nödvändig för att reglera trycket i samhällsmaskinen.

Under strecket
Publicerad

När hela miniserien Chernobyl nu har släppts är kärnkraftsmotståndare inte lika sturska. På goda grunder. Spoilervarning, men serien avslutas med en sågning av Sovjetunionen. Kommunismen, planekonomin och totalitära staters lögnaktiga natur. Avsnittet består av en rättegång. Utredningschefen Valery Legasov går igenom alla felbeslut som regimen och de som tjänade den fattade. Minut för minut, tills olyckan var ett faktum. Produktionsmål skulle nås, befordringar ske. Trots att det innebar kända risker användes billiga bränslestavstippar av grafit. Ingen ville säga nej. Ingen ville tappa ansiktet. ”Det här är hur en RBMK-reaktor exploderar” säger Legasov.

Serien är lysande. Den visar framför allt hur sovjetregimen var betydligt bättre på begränsa spridningen av det man ansåg vara samhällsfarlig information än den var förmögen att få ut egna budskap. Tydligast är det i avsnittet som skildrar reaktionen direkt efter kärnkraftsolyckan. Den erfarna lokalpolitikern Zharkov i Prypjat säger: ”Vi stänger staden. Vi kapar telefonlinorna. Ingen får lämna. Vi begränsar spridningen av desinformation.”

Annons
Annons
Annons