Tystnaden efter Pisa är oroväckande
Hanteringen av OECD-rapporten kan sägas avslöja en brist på förmåga till självprövning hos Sveriges högsta utbildningspolitiska och administrativa ledning.
När Pisa-rapporten i december 2013 avslöjade att Sveriges resultat sjunkit, var siffrorna en chock för utbildningsvärlden både i Sverige och utomlands. I omvärlden ses Sverige ofta som föredömligt modernt, högutvecklat, jämlikt och öppet. Inte bara hade Pisa-resultaten blivit sämre i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, utan samtidigt hade ett större avstånd än tidigare uppstått mellan de bästa och de svagaste eleverna, mellan flickor och pojkar, och mellan infödda och utrikesfödda. Sveriges representanter i internationella organ fick frågan: Vad håller ni på med?
Den dåvarande utbildningsministern Jan Björklund beställde en fördjupad analys av de Pisa-ansvariga och den levererades 2015, ”Improving schools in Sweden: An OECD-Perspective”, när Gustav Fridolin var skol-minister. Rapporten var extremt kritisk mot Sverige och sade bland annat att svensk skola utmärktes av otydlighet i fråga om ansvar och kontroll.