Annons

Tysk tv-romantik spirar i svensk skärgårdsmiljö

Tysk kärlek i svensk sommaridyll. Den tyska tv-serien Inga Lindström frossar inte bara i sockerljuv romantik utan även i ett nostalgiskt svärmeri efter den svenska Bullerbyn. Nu spelas ytterligare fem avsnitt av den tyska miljonpubliksucéen in i Södermanland.

Under strecket
Publicerad

Skådespelarna Claudelle Deckert och Patrick Fichte repeterar sitt dramatiska möte utanför lanthandeln.

Bild 1 av 1

Skådespelarna Claudelle Deckert och Patrick Fichte repeterar sitt dramatiska möte utanför lanthandeln.

Bild 1 av 1
Skådespelarna Claudelle Deckert och Patrick Fichte repeterar sitt dramatiska möte utanför lanthandeln.
Skådespelarna Claudelle Deckert och Patrick Fichte repeterar sitt dramatiska möte utanför lanthandeln.

Tyska, blonda skådespelare spelar svenskar som möter den stora kärleken bland rödtimrade stugor i ett somrigt skärgårdsparadis. Meningen är att publiken ska tro att det är dubbat till det egna språket, så ett ”hej” och ”hej då” skjuts in emellanåt för att höja trovärdigheten. Det tyska produktionsbolaget Bavaria Films är på Dalarö för att spela in ännu ett avsnitt av tv-serien Inga Lindström, som varje söndagskväll följs av åtta miljoner romanstörstande tyskar på bästa sändningstid. Inga Lindström själv förekommer inte som rollfigur, utan är författarens pseudonym som också har fått ge namn till hela serien. Sverige-exotismen i tv-avsnitten yttrar sig inte bara i en orgie i oändligt vackra landskap, utan det vältras även i lidelse av hjärtebiblioteksslag.
– Historierna är ganska orealistiska, som sagor, men det handlar om att ge publiken en bild av kärleken i en värld där allt är enklare. Vi vill skildra den dröm tittarna bär på, säger regissören John Delbridge.
Långt borta är alltså norénska familjedramer och svensk socialrealism, i stället visas Barbara Cartland på tyska och en sörgårdsidyll som finns i Astrid Lindgrens böcker; sommargrönt, orört, vackert och oskyldigt. En svensk skulle troligen inte känna igen sig, och det är inte heller meningen. Huvudsaken är att den tyska publiken, nästan uteslutande medelålders kvinnor, gör det.
– Det handlar om nostalgi och längtan efter bättre tider. Filmerna inger en fiktiv känsla av att hela Sverige är så här, säger John Delbridge.

Annons
Annons
Annons