Annons

Janerik Larsson:Tysk rädsla då och nu

In this Aug. 18, 2010 file photo German Chancellor Angela Merkel stands in front of a wind turbine in Krempin, near Rostock, Germany. Traditionally a supporter of nuclear power, Merkel made an about-turn after Japan's 2011 Fukushima disaster and announced all of the country's reactors would be shut off by 2022 as part of the "Energiewende".
In this Aug. 18, 2010 file photo German Chancellor Angela Merkel stands in front of a wind turbine in Krempin, near Rostock, Germany. Traditionally a supporter of nuclear power, Merkel made an about-turn after Japan's 2011 Fukushima disaster and announced all of the country's reactors would be shut off by 2022 as part of the "Energiewende". Foto: Gero Breloer

Igår läste jag Barbro Eberans mycket intressanta understreckare om den tyske historikern Frank Biess och dennes mycket uppmärksammad bok, där han skildrar hur invånarna i västra Tyskland styrdes av kollektiva rädslor ända fram till Berlinmurens fall 1989: ”Republik der Angst. Eine andere Geschichte der Bundesrepublik” 

Publicerad

Hon beskriver boken bl a så här:

I boken skildrar Biess hur den västtyska staten skakades av emotionella kriser, där den ena kollektiva rädslan avlöste den andra. Under de första efterkrigsåren var tyskarna i de tre västra ockupationszonerna – som blev Förbundsrepubliken när de två tyska staterna grundades 1949 – rädda för att de skulle få sona för Förintelsen; på 50-talet var de rädda för kommunismen och för kommunistisk infiltration i den västtyska staten; och därefter var de rädda för att den växande automatiseringen skulle leda till arbetslöshet. Därtill kom efter studentrevolten i slutet av 60-talet den samhällskritiska generationens rädsla för de fascistiska tendenserna i den västtyska staten och för den tilltagande miljöförstöringen. Under det kalla kriget växte den unga generationen upp med en apokalyptisk rädsla för ett atomkrig.

Annons
Annons
Annons
Annons