Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Imperium 197 s. Tysk nudist fick debatten att rasa

VÅGSVALL Schweizaren Christian Kracht har gjort sig ett namn som orosstiftare med oklar agenda. ”Imperium”, hans senaste roman, har anklagats för att genomsyras av ”högerradikalt tankegods”.

(uppdaterad)
Christian Krachts nya roman ”Imperium” är baserad på den sanna historien om August Engelhardt som för att bli ”gudalik” och ”odödlig” livnärde sig uteslutande på kokosnötter på sin ö i Tyska Nya Guinea.
Christian Krachts nya roman ”Imperium” är baserad på den sanna historien om August Engelhardt som för att bli ”gudalik” och ”odödlig” livnärde sig uteslutande på kokosnötter på sin ö i Tyska Nya Guinea. Foto: DANIIL NASONOV

Imperium 197 s.

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Ersatz

Christian Kracht trifft Wilhelm Raabe av Hubert Winkels (red.) 157 s. Suhrkamp

I början av förra seklet begav sig Nürnbergsonen August Engelhardt till en ö i Tyska Nya Guinea för att grunda en solorden och ägna sig åt ett slags utopisk naturfilosofi, som innebar att den praktiserande uteslutande livnärde sig på kokosnötter, för att bli ”gudalik” och ”odödlig”. Missionären, esoterikern, nudisten och sektledaren Engelhardt saknade inte anhängare, men efter inre splittringar isolerades han alltmer och dog kraftigt undernärd och förvirrad på sin ö 1919.

I schweizaren Christian Krachts nya roman ”Imperium”, som bygger på den sanna historien om Engelhardt, tydliggörs hur hans radikala och till vansinne angränsande livsåskådning föregriper de totalitära idéer som vid hans död stod för dörren i Europa.

Nu har denna sällsamma kolonialroman kommit ut i Anna Bengtssons översättning, förlagets andra Kracht-titel efter den säregna ”Jag kommer vara här i solsken och i skugga”.

Annons
X

I en understreckare (1/6 –12) om den tyska originalutgåvan av ”Imperium” skrev jag att Krachts objektiva författarhållning framstår som okonventionell med hänsyn till romanens laddade motiv. Men också att han genom sina ironiska berättarstrukturer lyckas ge gestaltning åt civilisationens tunna fernissa och individbegreppets gradvisa upplösning.

Utgivningen av Christian Krachts roman fick en litterär debatt att rasa i Tyskland i fjol. Redan tidigare har författaren gjort sig ett namn som orosstiftare med oklar agenda, bland annat genom sin uttalade fascination för det totalitära som estetiskt uttryck.

Mot bakgrund av sådana utspel kom debatten om hans senaste roman inte direkt som någon överraskning. Dispyten initierades av journalisten Georg Diez, som i två stora artiklar i Der Spiegel menade att ”Imperium” genomsyrades av ”högerradikalt tankegods” och att Kracht själv ”mycket medvetet placerat sig utanför den demokratiska diskursen”.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Diez inlägg är välskrivna och inte utan poänger. Kracht är verkligen en udda fågel i den kulturella offentligheten, och vars kitschiga lek med allehanda ”undergångsfantasier” onekligen väcker en del frågor.

    I just fallet ”Imperium” ter sig Diez kritik emellertid både tendentiös och enkelspårig, och tycks handla mer om författaren som person än om romanen i fråga. Att Kracht mer eller mindre okommenterat valt att gestalta Eberhardts bisarra företag, inklusive dess inslag av rasistiska stereotyper, är ju i sig ingen anledning att beskylla författaren för samma rasism. Här är det som om Diez inte låtsas om att ett sekel av kolonialism, världskrig och nazism ligger mellan gestaltaren och det gestaltade.

    Men lika tvivelaktiga är en del argument hos dem som försvarar Kracht, i synnerhet när man indignerat rentav hävdar att Diez kritik innebär ”slutet för den fria konsten”.

    Den som vill dyka ned i debattens vågsvall kan nu ta del av den pinfärska antologin ”Christian Kracht trifft Wilhelm Raabe”, som med Hubert Winkels i redaktionen ges ut under den traditionstyngda vinjetten
    edition suhrkamp. Här finns ett knappt tjugotal av de mest intressanta debattinläggen om ”Imperium” samlade, liksom juryns motivering till att belöna Kracht med fjolårets Wilhelm-Raabe-Literaturpreis.

    Genomgående håller bidragen en både argumentationstekniskt och intellektuellt hög nivå och utmynnar inte sällan i allmängiltiga resonemang bortom det partikulära.

    Förutom Diez båda Spiegel-artiklar återfinns bland annat det öppna brev till Der Spiegel som ett antal prominenta författare skrev till Krachts försvar. Diez hade i sina artiklar ”överskridit gränserna mellan kritik och angivelse”, menar man här.

    På liknande vis reagerar Krachts förläggare Helge Malchow i ett långt försvarstal. Men andra röster kommer också till tals, bland annat de båda Die Zeit-medarbetarna Thomas Assheuer (som anspelar på Krachts apologeter och ironiskt hävdar att han aldrig tidigare upplevt ”så mycket harmoni i upprördheten”) och Iris Radisch (som ifrågasätter samma beskyddares förmätna syn på den oangripbara Författaren). Och allt på grund av en förvirrad tysk nudist och ett par kokosnötter!

    Annons
    Annons
    X

    Christian Krachts nya roman ”Imperium” är baserad på den sanna historien om August Engelhardt som för att bli ”gudalik” och ”odödlig” livnärde sig uteslutande på kokosnötter på sin ö i Tyska Nya Guinea.

    Foto: DANIIL NASONOV Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X