Recension

VisenternaTypisk ordström från lipsillarnas överguru

I en av sina hits sjunger Ulf Lundell om att inte sitta och lipa. Ändå har han blivit lipsillarnas överguru. ­”Visenterna” liknar den förra romanen men är något bättre, tycker Fredrik Sjöberg.

Under strecket
Publicerad
SOFIA LUNDELL
Foto: SOFIA LUNDELL
Annons

Ingenting stillar i stormen som fåglar. Så jag började notera dem, från talgoxen på sidan tolv till ejdern på sidan 527. Gjorde en artlista, och summerade: 67. En tillfällighet bara. Ulf Lundell är inte den som fyller sina böcker med dolda referenser. Siffran säger ingenting, men den går att sjunga.

Jag vet att många läsare inte var födda 1975, när han sjöng sin ”Sextisju, sextisju”, men jag kan försäkra att låten slog; refrängen och den då förbjudna romantiken. Inte ens proggarna provocerade som han. ”Jag har syrrans halsband / och morsans fårpäls / och farsan har sagt mig att livet / det ska levas glatt / så sitt inte där och lipa!”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons