Tynjanov berättar om Pusjkin med lätt ton utan att bli lättviktig

Under strecket
Publicerad
Annons

Jurij Tynjanov
Pusjkin
Övers och förord: Örjan Torell
636 s. Gidlunds förlag. CA 318:-

Hur blir det när litteraturforskaren själv skriver skönlitteratur? Ibland brukar man säga att resultatet blir blodlöst, ibland att texten blir inkrökt i sig själv på grund av att författaren analyserar vad han själv håller på med. En och annan gång blir det också stor skönlitteratur, som till exempel när Umberto Eco fört pennan.
En av de största ryska litteraturvetarna under 1900-talet, Jurij Tynjanov, har skrivit en roman om den ryske nationalskalden Pusjkin, som nu kommit på svenska översatt av Örjan Torell. När Tynjanov, som i sin forskning framför allt intresserade sig för frågan om litterär evolution, skriver skönlitteratur blir resultatet snarast fiktionaliserad kulturhistoria. Han kunde Pusjkins tid, verk och liv in i minsta detalj, han kunde spela med det i skönlitterär form och kunde också hela tiden med små blinkningar till läsaren alludera till vad som inte fanns plats för i boken.
Romanen, som tillkom i
samband med 100-årsminnet av nationalskaldens död 1937, följer Pusjkin från födelsen tills han når mannaålder. I början får vi bland annat möta hans morfar Osip Hannibal, som kanske är den mest levande personen i hela romanen. Hannibal härstammade från en etiopier som hamnat vid Peter den stores hov och Pusjkin hade alltså etiopiskt blod i sina ådror. Det kan man också se om man betraktar hans porträtt. Pusjkins lättsinniga far och farbror skildras, liksom också Pusjkins skolgång på det nyinrättade lyceet i Tsarskoje Selo, alltså platsen för tsarernas sommarpalats. En stor plats ges också åt allt vad Pusjkin läste i sin barndom. Det var framför allt lättsinnig litteratur på franska som han hittade i sin fars bokskåp.
I romanen möter vi Speranskij, tsarens liberale minister som sedan blev avsatt och ersatt av reaktionären Araktjejev. Tsaren Alexander den förste skymtar också som en svag och ynklig gestalt. En stor plats ägnas åt grundandet av själva lyceet och Pusjkins skolkamrater. Romanen är som en rysk
roman ska vara - lång och så full av personager att det är svårt att hålla reda på dem. Den ryska utgåvan av romanen åtföljs av bortåt 300 noter som förklarar olika namn och företeelser från den tiden. Sådana förklaringar hade nog också behövts i den svenska översättningen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons