Tycker Stefan Löfven att Donald Trump är snäll?

Bara en enda person i Sverige har Stefan Löfvens jobb. Juniorreportrarna Lina och Pardes fick träffa statsministern och höra om hur det är att vara den som bestämmer över landet.

”Vi ska dela på ­ansvaret för hur vi har det i Sverige, och jag vill göra min del”, ­säger Stefan Löfven till junior­reportrarna Lina och Parades.
”Vi ska dela på ­ansvaret för hur vi har det i Sverige, och jag vill göra min del”, ­säger Stefan Löfven till junior­reportrarna Lina och Parades. Foto: Ari Luostarinen

Bara en enda person i Sverige har Stefan Löfvens jobb. Juniorreportrarna Lina och Pardes fick träffa statsministern och höra om hur det är att vara den som bestämmer över landet.

Stefan Löfven har två stora intressen som följt honom genom livet; fotboll och ­politik. Hjärtat bankar för GIF Sundsvall, och politiskt tillhör han Socialdemokraterna. Som statsminister är han chef över regeringen – de som bestämmer i Sverige. 

Juniorreportrarna Lina och Pardes fick komma till riksdagen där politiska ­beslut fattas och blev ­bjudna på fika av Stefan Löfven.

Pardes: Vad fick dig att vilja bli politiker?

–  Jag ville tidigt vara med och ­påverka samhället, och var väldigt intresserad av politik som ung.

Lina: Det finns bara en person i landet som har ditt jobb. Men vad gör en statsminister?

–  För en statsminister finns ingen vanlig dag. Ibland förbereder jag sammanträden i Rosenbad, är i riksdagen och väldigt ofta reser jag till andra länder eller runt i Sverige. Och så läser jag väldigt mycket. Det är kul och lärorikt att läsa mycket.

Juniorreportrarna Lina och Pardes intervjuar Stefan Löfvén i Riksdagen. Foto: Ari Luostarinen

Pardes: Som statsminister måste man se till att befolkningen har det tryggt och bra. Men hur vet just du vad som är bäst för oss barn och vuxna?

–  Genom att försöka träffa så många som möjligt ute i skolor, och i landet. Vi försöker hålla oss uppdaterade kring hur folk har det. Det behövs mer pengar till barn- och ungdomspsykiatrin, det är alldeles för många unga i vårt land som inte mår bra.

Lina: Hur tänker du när du hör om alla saker som händer i ­Sverige, till ­exempel skjut­ningar, bomber och ­bilbränder?

–  Det gör mig ­orolig och arg. ­Personerna som gör de här ­sakerna är en stor fara för samhället, och för andra människors liv. Vi behöver därför mer pengar till polisen. Och vi måste se till att det är bra villkor i olika bostadsområden.

Får vi mer kunskap kan vi lära oss att skilja på vad som är sant, och vad som troligen inte är det.

Pardes: Kan du erkänna några fel du gjort som statsminister? Vilka följder har det fått?

–  Man ska alltid kunna bli bättre. Det är viktigt att ha en känsla av vad man tror på, och så får man fatta beslut utifrån det. Det är sällan man gör helt fel, men man kan tänka på hur man kan göra saker bättre när det går fel.

Lina: Hur känner du när det står fejknyheter om läskiga saker som ska hända, men som inte stämmer? Vi var till exempel väldigt rädda för clowner i höstas.

–  Det är svårt att veta vad man ska tro på, och vi alla behöver lära oss mer om det. Det behövs mer kunskap i skolan, barn och ungdomar ska kunna se igenom vad som är fejk. Får vi mer kunskap kan vi lära oss att skilja på vad som är sant, och vad som troligen inte är det.

Lina: Nästan alla politiker är i Almedalen. Varför inte du?

–  Jag har varit där i fem år och det är fantastiskt att hålla tal där, men i år vill jag göra något ­annorlunda. Det är massa olika saker som pågår på olika håll i Sverige som jag vill ta del av.

Pardes: När man läser om din uppväxt verkar det ha ­varit tufft ibland. Hur var det för dig att vara barn?

–  Min mamma hade inte möjlighet att ta hand om mig. Men jag hade en bra och trygg ­uppväxt hos min fosterfamilj. Jag bodde i Ångermanland ­utanför Sollefteå och hade en fin barndom.

Om inte Stefan Löfven vore statsminister skulle han fortsätta jobba som facklig företrädare. Det gjorde han innan och tyckte att det var väldigt inspirerande. Foto: Ari Luostarinen Foto: Ari Luostarinen

Pardes: Hade du något djur när du var liten?

–  Min pappa hade en jakthund, och när han slutade jaga hade vi hundarna kvar – som tur var! Jag tycker väldigt mycket om djur. ­Sedan hade vi en katt. Och ­grisar om somrarna, som vi slaktade på hösten. Då fick vi skinka.

Pardes: Du fick träffa din ­biologiska mamma och bror som 19-åring. Hur kändes det?

–  Det kändes väldigt bra. Jag hade vetat om hela tiden att de fanns, och vi hade också haft lite kontakt via brev och telefon. Men att få träffa dem första gången – det var jättekul. 

Lina: Hur gick det till när du återförenades med din familj?

–  Jag var här i Stockholm till­sammans med min dåvarande flickvän, och skulle se hockeylaget Modo spela. Då bestämde vi att det var tid att hälsa på min mor.

Lina: Hur kändes det när du fick gifta dig med din fru Ulla?

Men jag vågar inte säga någon speciell, för då är det ett helt gäng som kanske blir ledsna.

–  Det kändes väldigt bra, för jag älskar henne så mycket. Så det blev jag väldigt glad över. Vi hade varit tillsammans i ganska många år när vi gifte oss.

Lina: Du har ett speciellt ­pizzaknep, att grädda klart pizzan när du kommer hem. Men vilken är din bästa pizza?

–  Både Ulla och jag tycker om att äta pizza. Vi brukar gå till en ­speciell pizzeria och min favorit är Mafioso. På den är det oxfilé, färsk tomat och vitlök. Det är mycket gott.

Pardes: Var du en pluggis i skolan?

–  Nej, inte riktigt. Jag hade det lite svårt i årskurs åtta, men jag tog igen det sedan. Engelska och samhällsorientering var mina ­favoritämnen.

Lina: Vad brukar du göra med dina bonusbarnbarn? 

– Vi läser gärna mycket Bamse tillsammans och så lägger vi ­pussel och leker ute. Om vi är i Örnsköldsvik om vintern åker vi pulka, och leker i snön. Jag tycker väldigt mycket om att vara med dem. 

Pardes: Vem är din bästa vän?

–  Jag har flera goda vänner. Bland annat från min tid i Örnsköldsvik och mitt fackliga liv där. Men jag vågar inte säga någon speciell, för då är det ett helt gäng som kanske blir ledsna.

Lina: Vad brukade du göra på fritiden när du var i vår ­ålder?

–  Det var mycket idrott. Vi satt inne och såg på VM, OS – alla mästerskap. Sedan gick jag ut och hade ett eget OS, kan man säga. Jag var också väldigt ­intresserad av politik tidigt. Det kanske inte låter så kul, men jag och min pappa brukade sitta tillsammans och titta när ­dåvarande finansminister Gunnar Sträng ­redovisade ­budgeten.

Juniorreportrarna Lina och Pardes fick träffa statsministern. Foto: Ari Luostarinen

Pardes: Har du drömt om att bli statsminister?

–  Nej, det har jag aldrig gjort. Jag har haft olika uppdrag genom åren som lett fram till att jag ­blivit det.

Lina: Vad är det bästa med att vara statsminister?

–  Det bästa är att jag får träffa så fantastiskt mycket människor. Det ger mig en otrolig energi, speciellt att träffa barn. 

Pardes: Vad är det svåraste?

–  Det svåraste är att man aldrig kan koppla bort jobbet helt. Man är alltid statsminister. Därför är det viktigt att kunna koppla av. Det brukar jag göra bland annat genom att kolla på stå upp-komik på tv, det är roligt. 

När han pratade med mig var han snäll. 

Pardes: Har du pratat med Trump? Tycker du han är snäll?

–  Jag har pratat med honom två gånger i telefon. När han vann presidentvalet gratulerade jag honom. Och sedan ringde han mig när det varit terrordåd i Stockholm, för att beklaga det hemska som hänt. När han pratade med mig var han snäll. 

Lina: Har du sett "Skam"?

–  Vet du, jag skulle börja en gång, men sen hände något. Jag har sett en snutt! Jag vill gärna se, det verkar bra. Jag har mycket ­"catching up to do", som man ­säger. Kanske jag hinner i sommar.

Fotnot: Några frågor kommer från klass 4a, 4b, 4c i Lillholmsskolan, Skärholmen.

Läs även

”Vi ska dela på ­ansvaret för hur vi har det i Sverige, och jag vill göra min del”, ­säger Stefan Löfven till junior­reportrarna Lina och Parades.

Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 4

Juniorreportrarna Lina och Pardes intervjuar Stefan Löfvén i Riksdagen.

Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 4

Om inte Stefan Löfven vore statsminister skulle han fortsätta jobba som facklig företrädare. Det gjorde han innan och tyckte att det var väldigt inspirerande. Foto: Ari Luostarinen

Foto: Ari Luostarinen Bild 3 av 4

Juniorreportrarna Lina och Pardes fick träffa statsministern.

Foto: Ari Luostarinen Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X