Annons

Tidig musikTvinga mig inte att tycka sjuka människor är osexiga

Jeffrey Eugenides.
Jeffrey Eugenides. Foto: Ricardo Barros

Jeffrey Eugenides skriver om olyckliga män och om trasiga villor som allegorier över mänsklighetens tillstånd. Rebecka Bülow läser – och irriteras när han försöker tvinga henne att tänka som huvudpersonerna.

Publicerad

Ingenting är så banalt att det inte kan göra sig bra som litteratur. Det är en författares uppgift att hitta det angelägna i sin berättelse, oavsett vad den handlar om. Jeffrey Eugenides har skrivit tolv noveller som utspelar sig i en amerikansk medelklass där problemen ofta är ganska mjäkiga. Äktenskapen har tappat sin glöd, ekonomin räcker inte till det lilla extra. Livet står inte på spel, frågan är i stället hur pass bekvämt det kan bli eller hur långt självförverkligandet kan gå. Jag öppnar boken med förhoppningen att Eugenides ska leda mig till det angelägna, eller möjligen komiska, i sådana bekymmer.

Novellerna har publicerats sporadiskt under två decennier i olika tidskrifter och finns nu samlade i en bok, väl översatta av Niclas Nilsson. Jag läser om Rodney som inte kan betala av ett dyrt instrument, singeln Tomasina som vill ha barn och Dr Peter Luce (från Eugenides bästsäljande roman Middlesex) som forskar om sexualitet och könsidentitet. Eugenides skriver fram sina huvudpersoner med ömhet, trots att de är rätt jobbiga.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons