Annons
X
Annons
X

Tvesovla kanske något för fetmadebatten

SPRÅKSPLALTEN | Dubbla pålägg

Att vara språkspaltsskribent innebär att ofta öppna mejl som innehåller intressanta nya språkfrågor eller vidareutvecklingar av sådant som tidigare förekommit i spalterna. Dagens språkspalt tar upp både det ena och det andra. I ett vänligt brev undrar Ingrid Åhman om inte användningen av uttrycket livskamrat går längre tillbaka än till 1970-talet, vilket jag påstod i min förra spalt. Hon tror att Gerd Ribbing, signaturen Helena, under sin storhetstid som ”kärleks- och samlevnadsguru” i DN, använde uttrycket redan på 1940- och 50-talen i sina artiklar.

I samma språkspalt som livskamratens ålder diskuterades nämnde jag även ordet tvesovla. Jag tror inte att något ord som jag tagit upp i språkspalten tidigare väckt ett lika stort gensvar. Uttrycket är fortfarande levande, åtminstone bland äldre, och det förekommer inte alls enbart i Östergötland, som jag trodde. Det har de många mejlen gett klart besked om.
Gunnar Haraldsson hörde ofta uttrycket ”att dobbelsolja” under 1920- och 30-talen i Småland;
Carl-Hugo Nilsson från Ludvika minns att om man åt ”ett kokt ägg skulle det vara smörgås till, men inget pålägg på den; det vore att tvesovla”. Hans Platos skånska svärfar sade enligt honom ofta: ”du skall inte tväsula” (vilket var en förmaning att dels inte vara glupsk, dels inte ta dubbelt pålägg). Carl-Jöran Holmqvist refererar också till sin svärfar som var från Småland och använde uttrycket. Dessutom berättar han att han hört norrmän säga ”kjött på fläsk” med samma innebörd.

Annons
X

Formen tvesula tycks särskilt vanlig i Skåne, och sul och sovel är ju också ursprungligen samma ord. Av Nohr Stattin, svensklärare i Uppsala, får jag lära mig att man på 1950-talet kunde kritisera en torpare på följande vis: ”Han är en slaskus och han såt (satt) och åt tvejsovlat.”
Somliga av mejl- och brevskrivarna menar att ordet med sin moraliserande innebörd tillhör en annan tid och att vi därför inte längre har bruk för det. Samhällets värderingar går i dag knappast ut på sparsamhet; möjligen kunde det nyintroduceras som
ett begrepp i fetmadebatten. Att företeelsen ”tvesovling” förekommer i dag kan man lätt konstatera genom att ta en titt på utbudet av färdiga baguetter på närmsta lunchställe. Här både tre- och fyrsovlas det friskt.

Till sist vill jag svara Göran Andolf som ställt en för mig ny språkfråga. Han vill veta varifrån ordet högtravande kommer. Han undrar om ordet har med hästens gångart att göra eller med att trava ord och tankar på hög. För att få hjälp på traven i mitt funderande konsulterade jag en ordbok. Där framkom att högtravande faktiskt ursprungligen bara använts om hästar och först senare i överförd betydelse som synonym till svassande, bombastisk, uppstyltad, teatralisk, prunkande, pompös och så vidare. Göran Andolf har uppmärksammat fler hästord och fått mig att se det stora metaforfält som dessa ord bildar i svenskan. Om ni är på bettet kan ni säkert själva komma på ett och annat!

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X