Annons

Acis och GalateaTvå timmar ren fröjd – håller högsta klass

Staffan Liljas och Ylva Stenberg i ”Acis och Galatea”.
Staffan Liljas och Ylva Stenberg i ”Acis och Galatea”. Foto: Martin Hellström

Operan ”Acis och Galatea” är av högsta musikaliska klass. Men regimässigt håller uppsättningen på Confidencen inte samma nivå - mer temperament hade inte skadat.

Under strecket
Publicerad

”Happy, happy, happy we” – ”harmless, merry, free and gay”. Händels lilla opera ”Acis och Galatea” börjar glatt uppsluppet med olika muntra beskrivningar av kärleken mellan sina två huvudpersoner. Galatea är en nymf, Acis en herde, och de älskar varandra obekymrat i vacker, pastoral miljö. På Confidencen använder regissören Tine Topsøe husets förråd av målade kulisser så att årstider och miljöer avlöser varandra sekundsnabbt på elegant barockteatermanér. Hon får en nästan filmisk effekt med många korta klipp.

Efter paus kommer svärtan in, tillsammans med cyklopen Polyfemos, som också han älskar Galatea, dock obesvarat. I ett av verkets mest kända arior sjunger han ut sin vrede (”I rage – I melt – I burn!”) och till slut dödar han Acis. Galatea begråter sin älskades öde och förvandlar honom till en bäck, på scenen fint illustrerad av svepande, vackra blåa tygsjok.

Annons
Annons
Annons