Annons
Recension

Vägval IrakTvå perspektiv på Irakkriget

EFTER INVASIONEN Vilka motiv drev egentligen Bushadministrationen att invadera Irak 2003? Och hur skall resultatet, så här långt, värderas? Dessa frågor diskuteras i två nya böcker av Pierre Schori och den tidigare Irak­ambassadören Henrik Amneus. Lennart Berntson har läst dem.

Under strecket
Publicerad

Det är två ytterst olika böcker. Pierre Schoris Draksåddens år är först och främst ett häftigt ideologiskt angrepp på Bushadministrationens utrikespolitik i allmänhet och dess Irakpolitik i synnerhet. Henrik Amneus Vägval Irak däremot är en utomordentligt insiktsfull och nyanserad framställning av Iraks historia, krigets bakgrund och tänkbara slutresultat.

Frågan om USA:s motiv för ­invasionen är det enskilt mest kontroversiella ämnet rörande Irakkriget. Får man tro Schori ­lurade Bush avsiktligt världs­samfundet – presidenten hänvisade till förekomsten av massförstörelsevapen i Irak, men hans egentliga syfte var tidigt ett regimskifte. Jag tror att Schori här har både fel och rätt. Fel därför att Bushadministrationen, efter den 11/9 2001, genuint fruktade att irakiska massförstörelsevapen förr eller senare skulle kunna hamna i händerna på islamska terrorister. Rätt därför att beslutet om ett regimskifte togs långt innan avgörandet i FN:s säkerhetsråd. Redan under Clinton blev regimskifte huvudmål för den amerikanska politiken och månaderna efter den elfte september beslöt Bush att förverkliga målet. Henrik Amneus understryker att det efter terrordåden fanns en ”äkta känsla av utsatthet” i USA och rädsla för en ”ännu större attack på amerikansk mark” – en risk som för övrigt fortfarande inte kan negligeras. Alla stora politiska beslut fattas givetvis utifrån flera olika motiv, men den potentiella risken för en sammankoppling mellan högteknologiska massförstörelsevapen och islamsk extremism tycks ha spelat en central roll för beslutet om en föregripande invasion i Irak.

Annons
Annons
Annons