Två kvinnor i samspråk är rena gerillarörelsen

Vissa saker måste man sova på, låta sjunka undan. Först då får tankar tid att klarna. Som när det gäller det omtalade kvinnomanifestet, författat av Margareta Winberg och Annika Bahrtine, fd Persson. Ett himla liv åstadkom de med sina fem punkter, de som avslutades med ett provocerande ”Vid behov – skilj dig.”

Under strecket
Publicerad
Annons

Själv förstår jag inte, vid närmare eftertanke, hur någon kan bli upprörd över att det finns kvinnliga nätverk i Sverige. Det har det alltid funnits, i mer eller mindre organiserad form. Kvinnor gör som män, sluter sig samman för att därigenom bli starkare och nå sina mål. Skillnaden är att organiserade män ses som kloka strateger. Medan organiserade kvinnor uppfattas som ett hot mot mänskligheten – eller i alla fall demokratin.

Det räcker med två kvinnor i samspråk för att de ska bli rena gerillarörelsen.
Rent historiskt, och globalt, har vattenpumpen varit kvinnors givna samlingspunkt. Där har de mötts, skvallrat, gett varandra ork att vackla hem med fulla ämbar. I min barndom satt tanterna på rad på en träbänk i Kooperativa och småpratade mumlande i väntan på sin tur. Inte tror jag att de förberedde några större revolutioner. Men där på bänken satt någon annan som förstod vad de talade om.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons