X
Annons
X
Krönika

Annina Rabe: Tv-eken berör fortfarande

Naturligtvis finns det viktigare saker att engagera sig i än en gammal ek. Ändå imponeras Annina Rabe av kraften i protesterna så som de skildrades i helgens radiodokumentär.

Det är inte länge sedan jag senast passerade Oxenstiernsgatan, där den berömda och numera nedsågade tv-eken stod. Fortfarande slås jag av att kvarteret ser märkligt kalt ut utan det ståtliga trädet, men om ett tag kommer det inte att märkas längre. Så är det ju tyvärr även med de mest förfulande förändringarna av stadsbilden. Man kanske inte gillar Brunkebergstorg, men färre och färre minns hur det såg ut i gamla Klara. Människan är anpasslig. Man vänjer sig. Gillar läget.

I söndags gick Susanne Björkmans radiodokumentär Bara ett träd i P1. Den skildrar de sista upprörda dagarna innan tv-eken fälldes. Den beskriver alla de turer och motstridiga budskap som omgav fällandet. Fortfarande är det inte alldeles glasklart om det verkligen var nödvändigt att såga ner det där trädet. Expertrapporter står emot varandra. Susanne Björkman dokumenterar dygnen med vemodig inramning; det är knappast kampsånger som ackompanjerar aktionen, utan snarare stilla blå toner. Slaget är förlorat redan från början, vilket det ju också är: vi vet ju hur det gick. Den stora frågan om varför just ett träd förmådde väcka så starka känslor lyckades dock inte dokumentären besvara. Eken har inte fått samma symbolvärde som en gång almarna i Kungsträdgården. Men Susanne Björkmans radioprogram lyckades fint och lyhört fånga många av stämningarna runt de där dagarna i oktober.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X