Annons

Astrid Söderbergh Widding:Tusenårig dans med hin håle

Även djävulen har sin historia, fylld av sviktande konjunkturer. En ny historisk översikt visar hur föreställningar om och framställningar av den Onde växlat under de senaste 1 000 åren, fram till dagens spektakulära filmgestaltningar.

Publicerad

Har djävulen en historia? När - om inte i begynnelsen - kan den i så fall sägas ta sin början, och hur förändras den genom tiderna? Det är frågor som behandlas i den franske historikern Robert Muchembleds på svenska nyutkomna studie med titeln Djävulens historia (Norstedts, 428 s), i klar översättning av Lotta Riad. Muchembled förlägger djävulens "uppfinnande", åtminstone i de skepnader vi känner honom, först något tusental år in i kristendomens historia, och följaktligen är inledningskapitlet rubricerat "Tusen år med djävulen". Här tecknas konturerna av den Ondes härjningar genom den västerländska kulturhistorien alltifrån det första millennieskiftet: Djävulen, vars namn betyder "splittraren" i Nya testamentet, förkroppsligar den destruktiva andan i alla religiösa, politiska och sociala krafter, som hela tiden har försökt ena den gamla världen. Därför är han av samma väsen som Europas förvandling, han är en aktiv del i den rörelse som i grund och botten har handlat om människans utveckling och hennes erövring av världen på ett nytt sätt, om ett specifikt kollektivt sätt att förvalta livet, skapa hopp och uppfinna världar. Därför går det inte att förminska västerlandets djävul till en enkel myt, vare sig den är religiös eller sekulariserad som i den romantiska föreställningsvärlden i 1800-talets Frankrike.

Man kan livligt beklaga avsaknaden hos Muchembled av tydligare trådar bakåt, av förbindelser mellan till exempel Nya testamentets "splittrare" och mer sentida djävulsgestalter. Men introduktionens idé om djävulens centrala roll i kulturen etablerar ändå på ett intressant sätt fokus för studien. Den gör det på ett mer allmängiltigt plan än de faktiska, konkreta gestaltningarna av föreställningen om det onda som också beskrivs där, men den gör det framför allt också i den brytpunkt mellan religion och samhälle, eller om man så vill mellan kulturhistoria och socialpolitik, som författaren ständigt återvänder till. Detta övergripande perspektiv mynnar så i ett antal historiska kapitel, som spårar djävulsföreställningars framväxt och förändringar inom Västerlandet.

Annons
Annons
Annons