Annons
Recension

På vidsträckta fält. Svenska kyrkans syföreningar 1844-2004Tusen nålars underverk

Under strecket
Publicerad

Ett storföretag som under sin 160-åriga verksamhet inte släppt ut så mycket som en enda giftig rökpuff, inte lämnat en enda handfull miljöfarligt avfall eller förorenat ett enda vattendrag, och som ändå kan redovisa miljardvinster, finns det ett sådant underverk? Ja, det finns och har funnits sedan tyskfödda Emilie Petersen år 1844 startade den första ”fruntimmersarbetsföreningen”, ett otympligt namn på en smidig och informell organisation.
Redan från början ställdes de arbetande ”fruntimren” under kyrkans hägn och ledning. Den framsynte och mångkunnige missionären med mera Peter Fjellstedt insåg tidigt syföreningarnas samhällsnytta, deras moraliskt-didaktiska och gemenskapsskapande potential.

Men hans förhoppning om att deltagarinnorna under mötena skulle föra samtal om ”andeliga ämnen” gick om intet. Genast sattes de under ledning av församlingsprästen att stickande, sömmande, broderande,
knypplande och virkande sjunga psalmer, lyssna på hans fromma betraktelser och bara sotto voce samtala om sina egna problem. Men när dessa kvinnor genom sina händers verk förvandlade tyg, garn och tråd till klingande mynt, behärskade och förtingligade de tiden som de i oegennyttans namn gav bort, en den generösaste av skänker.
På vidsträckta fält, redaktör sociologen Cecilia Dahlbäck, är en mönstring i lapptäcksteknik (passande i sammanhanget, även om en otacksam läsare ibland önskar sig en kanske tristare men mera systematisk kronologisk lunk) av Svenska kyrkans syföreningars 160-åriga historia. Intervjuer med medlemmarna, generösa citat ur brev och dagböcker, betagande fotografier från förr och nu omväxlar med redaktionell text och artiklar som handlar om olika aspekter av syföreningsrörelsen.

Annons
Annons
Annons