Recension

RadiojazzgruppenTurnéslut blev en tribut till jazzigt nyskapande

Under strecket
Publicerad
Annons

Kanske var det mellan 1965 och 1970 som den svenska jazzens egenart uppstod. Tidigare hade man lekt med de amerikanska stilidealen. Nu hade man plötsligt en verkstad för experiment.
Den kallades för Radiojazzgruppen och efterträdde radions storband och de dansorkestrar som inte längre kunde tävla med rocken. Gruppen tvingade fram en ny självständighet med arrangörer, musiker och kompositörer som Jan Johansson, Georg Riedel och Bengt Hallberg.
På Konserthuset i Stockholm har nu Radiojazzgruppen avslutat en turné genom Sverige. Den blev en tribut till detta musikaliska nyskapande under de gyllene åren.

Efter några lama inledningsnummer skedde den där typiska nivåhöjningen. Kanske var det under trumpetaren Peter Asplunds forcerade solo med trumslagaren Daniel Fredriksson i ryggen. Eller så när Per ”Texas” Johansson ljudade i saxen så som Ayler en gång gjorde - eller Lennart Åberg. Eller så när Karl Martin Almqvist sög åt sig all luft, i Django, ett underbart
känslosamt solo. Georg Riedel i samspel med Rune Gustavsson eller Torbjörn Zetterberg blev också stämningshöjare, Magnus Lindgren på barytonsax en energiladdare.
Det man gjorde i svensk jazz under den här tiden var något annat än de amerikanska regerande förlagorna. Underfundiga melodier, antydningar och en enkel känslighet. Jan Johanssons smala slingor. Ett utskiljande av sprödhet och luftighet. Där amerikaner ville imponera gjorde de svenska musikerna små öglor att haka fast i, musiken inbjöd och urskiljde upplevelser.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons