Annons

Anders Q Björkman: Turkiets politiska historia ett varnande exempel

Auktoritär kontinuitet: Recep Tayyip Erdoğan framför ett porträtt av Kemal Atatürk.
Auktoritär kontinuitet: Recep Tayyip Erdoğan framför ett porträtt av Kemal Atatürk. Foto: Burhan Ozbilici/AP

Oavsett om Turkiets ledare har varit sekulära eller religiösa har de förenats av dragningen till ett auktoritärt styre. Det menar i varje fall den svensk-turkiske journalisten Halil Karaveli i en ny bok, där han även ifrågasätter föreställningen att troende muslimer skulle ha undertryckts av kemalisterna.

Publicerad

Berättelsen om Turkiets politiska historia handlar för det mesta om kampen mellan sekularism och islamism. Det som brukar skildras är ett land vars befolkning kan sorteras in i två grupper: ”vita turkar” och ”svarta turkar”. De förstnämnda består enligt denna uppdelning av en välutbildad, västerländsk och borgerlig elit som vill tvinga på sina fattigare och religiöst konservativa landsmän en sekulär modernism. Ända sedan republiken grundades 1923 har de ”vita turkarna” styrt och med stöd av armén envetet försvarat det så kallade kemalistiska arvet efter landsfadern Kemal Atatürk (1881–1938).

Men när Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP, vann valet 2003 och Recep Tayyip Erdoğan tillträdde som premiärminister tycktes ett maktskifte äga rum, där de två parterna helt enkelt bytte plats med varandra. Erdoğan, som i dag är president, har själv med stolthet kallat sig och sina anhängare för ”svarta turkar”.

Annons
Annons
Annons
Annons