Annons
Krönika

Margit Richert:Turism är som trafik – ett sätt att trängas med andra

En strand på Kreta.
En strand på Kreta. Foto: Clara Molden

Sommaren går mot sitt slut och semestern är över. Och alla tycks vi ha gjort samma sak: åkt till en turistort för att gnälla på andra turister.

Publicerad

Det finns något nästan uppsluppet i rapporteringen om hur allt fler europeiska platser håller på att förvandlas till oigenkännlighet av den stadigt ökande turismen. Något nästan ... skadeglatt. Kanske har det att göra med vår egen känsla av osårbarhet: i Sverige finns som bekant plats, även om det redan under min nordöländska uppväxt klagades rikligt och innerligt på de tyska nudistturister som varje sommar intog ön med håriga pungkulor och Aldi-mat.

Samtidigt tycks det ha skett något av ett skifte. Jag tillbringade delar av sommaren på Instagram (en ytterst dålig ide för den som vill bibehålla tron på mänskligheten – jag har nu börjat avsky ännu fler bekanta än tidigare), där det verkade som om varenda medelbeställd svensk packade de obligatoriska småbarnen på tåget för en stekhet vattenbristjuli i något av Medelhavsländerna. Samhällets olycksbarn tycktes ta lågprisflyg till Turkiet, där man fortfarande får något mer än mjukglass för den svaga kronan.

Annons
Annons
Annons