Annons
X
Annons
X
Kultur
Kommentar

Sofia Lilly Jönsson: Turerna kring kyrkohandboken är rena farsen

[object Object]
Gudstjänst i Klara kyrka. Foto: Jurek Holzer

Arbetet med att få fram en ny handbok i Svenska kyrkan har gått från intimt kammarspel till grekisk tragedi med kommenterande körer och vidare till fars. I fredags meddelades att orgelprofessorn Karin Nelson hoppar av revisionsgruppen. Orsaken är att hon inte har fått ta del av viktiga handlingar som rör musiken i handboksförslaget.

Nelson, som har stort förtroende bland kyrkomusiker och tidigare medverkat till ny liturgisk musik i Norska kyrkan hade i en månad bett att få läsa det skriftliga omdöme som musikforskaren Folke Bohlin tidigare gett om den gregorianska sången. Det ville inte kyrkokansliets tjänstemän, som istället gav Nelson möjligheten att få Bohlins omdöme muntligt refererat.

– Jag är inte van att jobba såhär. Som forskare vill man komma nära källmaterialet, säger Karin Nelson till SvD. Hon poängterar att stämningen annars varit god i revisionsgruppen.

Annons
X

Svenska kyrkan skriver i ett pressmeddelande att revisionsgruppens uppdrag inte är att överpröva de val som tidigare gjorts i processen, utan att rikta blicken framåt.

Handboksförslaget anses inte hålla den nivå som förväntas av en av det svenska kulturarvets tyngsta böcker.

Många följer vid det här laget arbetet med kyrkohandboken med stigande förvåning. Vad annat är en revisionsgrupp till för än att revidera materialet? I fyra år har handboksförslaget som innehåller manus för högmässa, begravning, dop etcetera i olika serier med musik och liturgiska texter dragits inför publik med remisser i församlingar och expertinstanser, som genomgående har varit mer eller mindre kritiska.

Förslaget anses inte hålla den nivå som förväntas av en av det svenska kulturarvets tyngsta böcker, vilket också Svenska Akademien konstaterat i en uppmärksammad remiss i våras. Processen har präglats av hemlighetsmakeri, långt från det offentliga arbetet med psalmbok och handbok 1986 med kända medarbetare som Britt G Hallqvist och Harald Göransson.

Tjänstemännen på kyrkokansliet i Uppsala tycks ha ett avgörande inflytande över arbetet. Karin Nelson berättar för SvD att vid varje möte i den revisionsgrupp som skulle arbeta självständigt har projektledarna från kyrkokansliet, Solveig Ininbergs och Boel Hössjer Sundman, suttit med.

I Uppsala knirkar teatermaskineriet vidare trots att ingen längre tror på handlingen och skådespelarna hoppar av under pågående föreställning.

Folke Bohlins namn har då förekommit som exempel på expertis bakom förslaget, men han värjer sig för att betraktas som medansvarig. Han har bara tittat på det som låg färdigt, och ansåg det dessutom bristfälligt:

– Det är ett märkligt språkbruk; om man ber en person göra ett utlåtande kan man säga att den varit med i arbetet, säger han till SvD.

– Det missförstås som om man vore medarbetande, när mitt omdöme i själva verket mynnade ut i åsikten att jag tycker att man ska ta om arbetet.

Karin Nelsons förslag att göra det nya materialet till ett tillägg till den nuvarande kyrkohandboken känns rimligt. Men i Uppsala knirkar teatermaskineriet vidare, trots att ingen längre tror på handlingen och skådespelarna hoppar av under pågående föreställning. I kulissen skymtar biskopar och kyrkostyrelse, och i sista akten kyrkomötet nästa höst, som ska ta ställning till om det är dags att äntligen dra ridån eller om man ska gå från fars till fiasko.

Annons

Gudstjänst i Klara kyrka.

Foto: Jurek Holzer Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X