Annons

Fredrik Svenaeus:Tungt att bära ett främmande hjärta

Det känslomässiga bandet mellan givare och donator kan bli mycket starkt och komplext, trots ömsesidig anonymitet. I en ny bok skriver socialantropologen Lesley Sharp om uppkomsten av nya riter och band mellan människor som varit med om organtransplantationer.

Under strecket
Publicerad

I gårdagens understreckare förde jag ett resonemang om vårt förhållande till den egna kroppen med utgångspunkt bland annat i den illegala organhandel som skildras i dokumentärfilmen ”Transplant Tourism” (2003). En av de medverkande i filmen är Nancy Scheper-Hughes, professor i social­antropologi från University of California, Berkeley. Hon har vigt sitt liv åt att inte bara studera, utan också bekämpa, den handel med organ som brer ut sig i fattiga delar av världen. Hennes fältarbeten har kompletterats med människorättsarbete bland utsatta i projektet Organ Watch, där man försöker övervaka och motarbeta den globala organhandeln i syfte att rädda utsatta människor undan exploatering.

Socialantropologi utmärker sig i dags­läget som den disciplin där den intressantaste forskningen kring organtransplantationers kulturella och etiska innebörder äger rum. Scheper-Hughes arbetar som sagt med transplantationer från levande donatorer; njurar är i dag det vanligaste exemplet, men delar av levrar och lungor förekommer också (framför allt mellan föräldrar och sjuka barn). Hennes kollega vid Barnard College i New York, Lesley Sharp, har nyligen färdigställt boken Bodies, Commodities and Biotechnologies: Death, Mourning and Scientific Desire in the Realm of Human Organ Transfer (Columbia University Press, 144 s) där hon tar sig an transplantationer från döda donatorer. Som författaren visar är detta på många sätt en praktik som inte bara ger upphov till etiska dilemman, utan också föder nya riter och band mellan människor.

Annons
Annons
Annons