X
Annons
X
Film
Recension

Fjärilen i glaskupan Tungt ämne med lätt hand

Det är en händelse som ser ut som en tanke. Efter decennier av formmässigt spännande avantgardefilmare som lämnar spelfilmen och börjar visa sina filmer i gallerier, så är det en målande konstnär som vitaliserar filmspråket mer än någon konventionell regissör gjort på länge. Och det i en film som är mer lättillgänglig och underhållande än mycket av det kvalitetsutbud vi har i Sverige.

För Fjärilen i glaskupan, baserad på Jean-Dominique Baubys bästsäljande memoarer, är gjord med lätt hand trots ett tungt ämne. Många känner antagligen till bakgrunden: den framgångsrike Elle-redaktören Bauby (Amalric), en 40-åring i sina bästa dagar, får en hjärnblödning och drabbas av locked-in-syndrome. Hans intellekt är opåverkat, men alla hans muskler har slutat fungera utom i ena ögonlocket. Med hjälp av en sjukpedagog lär sig Bauby kommunicera genom att blinka. Till en början svar på ja eller nej-frågor: ett blink för ja, två för nej. Han avancerar fort och blinkar så småningom med en assistents hjälp fram sina memoarer. Bauby framställs dock varken som en stackare eller en fantastisk kämpe – den rätt dryge Elle-redaktören fortsätter att vara dryg och tråna efter älskarinnan som aldrig kommer, medan modern till hans barn tar hand om honom.

Annons
X
Annons
X
Annons
X