Annons
X
Annons
X

Tung baksmälla efter den irländska lånefesten

Det här fixar vi själva. Budskapet från den irländska regeringen att man på egen hand skulle kunna hantera landets statsfinansiella bankmoras ljöd starkt och klart. På finansmarknaderna betraktades det som dagens skämt. Och i EU såg man skrämt hur
taoiseach, det vill säga premiärminister, Brian Cowen vred sig för att undvika det som alla visste måste komma: Please, help us.

Med en känsla av kränkt suveränitet som grundanslag ville Cowen till varje pris undvika att kalla på ”Men in Black”. Men i förra veckan anlände en delegation med representanter från EU, ECB och IMF, och i går kom de förlösande orden att Irland formellt hade begärt hjälp. Det handlar om ett lånepaket i storleksordningen 90-100 miljarder euro och förhandsbesked om att hjälparna i nöden vid behov kan ställa upp med mer.

Som Anders Borg betonade är det systemviktigt att Irland inte fallerar (och det motiverar att Sverige erbjuder ett bilateralt lån på 5–10 miljarder kronor). Räddningsaktionen ska inte bara staga upp den vacklande ekonomin i Irland utan är också ett nödvändigt ont för att försöka undvika att finanssmittan sprids vidare, närmast till Portugal och Spanien. Smittan hade också kunnat ta en annan väg. Tyska och brittiska banker har stora fordringar på Irland och det skulle slå mycket hårt om man på förfallodagarna fick svaret: vi kan inte betala.

Annons
X

Tanken är att garantierna mot statsbankrutt ska vara så stora att de stillar finansoron. Den onda förtroendecirkeln ska brytas.

Förtroende ska dessutom skapas genom ett fyraårigt program för att sanera det svällande irländska budgetunderskott som bankkrisen lämnar efter sig. Det som väntar är ett veritabelt stålbad. Avskedanden i offentlig sektor, lägre transfereringar och sänkta löner kommer att ligga som en tung hand över Irland. Men alternativet statsbankrutt hade varit ännu värre, och alltså inte bara för Irland.

Till skillnad från i Grekland kommer inte ”män i svart” att husera nästdörrs finansministern. Det finns förtroende för att man kan ta ansvar för saneringen.

En annan sak är att hur ansvaret ska utkrävas för att den keltiska tigern har bitit sig i svansen. Premiärminister Brian Cowen vägrar att ta på sig rollen som syndabock, men om någon enskild ska bära hundhuvudet är det svårt att hitta en bättre rollinnehavare än just Cowen.

Hanteringen av finanskrisen har inte imponerat, om säger så. När finanschocken lagt sig lär det bli omöjligt för Cowen att sitta kvar som partiledare för Fianna Fáil och ”hövding” för landet. De gröna som ingår i koalitionsregeringen har redan flaggat för att ett nyval måste till. Regeringens dagar är nog räknade, men innan räkenskapens dag bryter ut kommer säkerligen partierna att föra saneringsprogrammet och budgeten för 2011 i hamn. Ingen vill skapa ytterligare oro.

Men saken handlar inte bara om Irland. På EU-nivå har förspelet till eurokrisen präglats av den valhänt som bottnar i medlemsstaterna olika intressen. Finanskrisen för euron reser också frågor om ECB:s penningpolitik har varit rätt avpassad. Samtidigt har faktiskt EU klarat att få krismekanismer på plats. På tillgångssidan hör också läxan att ha ordning på statsfinanserna.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X