Annons
X
Annons
X

Tryggare kan barnen vara

SAMSPEL SOM SÄTTER SPÅR De första åren är avgörande för en människas känsloliv. Anknytning kallas den viktiga processen då det lilla barnet i tryggt samspel med sina föräldrar lär sig handskas med världen. Men i fjol fick vi veta att vart tredje barn har dålig anknytning till sina föräldrar. Hur oroliga ska vi vara?

[object Object]
Barn använder sina föräldrar som en trygg bas. Utifrån denna utforskar de världen runt omkring sig. Anknytningsrelationen börjar byggas upp under det första halvåret och ungefär i den ålder då barnet börjar krypa träder anknytningsmekanismen in. Foto: MAGNUS NEIDEMAN

DET LIVSVIKTIGA BANDET | DEL 1

”Lite mer än en tredjedel av alla svenska barn är dåligt anknutna.” Den uppgiften skapade stora rubriker i medierna förra året. Siffran, som kom från en rapport från Barnombudsmannen (BO), väckte starka reaktioner hos såväl föräldrar som barnpsykologer. ”Allvarligt hot mot folkhälsan” menade vissa. ”Kränkande att ge föräldrar icke-godkänt” tyckte andra.

–Siffrorna var helt riktiga, men tyvärr blev BO:s rapport misstolkad. Det här är mer komplext än vad som går att formulera på löpsedlar. Att en tredjedel av Sveriges spädbarn har en otrygg anknytning innebär inte att de är på väg in i psykisk ohälsa, säger Pia Risholm Mothander, som är universitetslektor i utvecklingspsykologi, legitimerad psykolog och psykoterapeut.

Tillsammans med bland andra Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet, har hon skrivit boken Anknytningsteori – Betydelsen av nära känslomässiga relationer, som kom ut 2006. Lagom till bokmässan i höst kommer uppföljaren Anknytningsteori i praktiken.

Annons
X

Enkelt uttryckt handlar anknytning om att små barn ska känna sig säkra på att det finns någon vuxen som ställer upp och skyddar dem vid hotande faror. Genom ett nära samspel med föräldern byggs vissheten om detta upp hos barnet och ett starkt psykologiskt band växer fram mellan dem.

Ett barn som knutit an på ett bra sätt och känner sig säker på att föräldern kommer att erbjuda skydd vid fara, kan använda honom eller henne som en trygg bas att utgå ifrån i sitt utforskande av omvärlden. Uppstår en hotfull situation, återvänder barnet snabbt till föräldern för att få skydd och bli lugnad.

Anknytningsrelationen börjar byggas upp under det första halvåret och ungefär när barnet lärt sig krypa, träder anknytnings­mekanismen in. Anders Broberg liknar det vid ett imaginärt gummi­band som finns runt föräldern och barnet.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    –Så länge gummibandet är slappt kan barnet röra sig fritt och utforska den nära världen. Men om barnet kryper lite för långt bort eller om föräldern försvinner iväg, kommer gummibandet att sträckas ut och då känns det obehagligt för barnet som kryper närmare föräldern så att gummibandet slackar igen, säger han.

    Nästan alla spädbarn knyter an till sina föräldrar, men det betyder inte att anknytningen alltid är av god kvalitet. För att kunna mäta detta uppfann den kanadensiska utvecklingsforskaren Mary Ainsworth den så kallade främmandesituationen. Den går ut på att man höjer stressnivån hos barnet för att aktivera anknytningssystemet så att detta kan studeras.

    Rent praktiskt går det till så att barnet och en förälder går in i ett observationsrum med lite leksaker. Först får de chansen att bekanta sig med rummet en stund. Sedan undersöker man vad som händer när en främling kommer in i rummet och närmar sig barnet. Därefter tar man det ett steg längre och ser vad som händer när föräldern lämnar rummet en kort stund och hur barnet sedan reagerar på mammans eller pappans återkomst.

    –När föräldern kommer tillbaka efter separationen förväntas ett tryggt anknutet barn möta sin mamma eller pappa på ett positivt sätt. Har separationen gått bra så tittar barnet kanske upp från leken och hälsar föräldern genom att söka ögonkontakt. Har det trygga barnet blivit ledset så kommer det kanske krypande och vill bli upplyft och tröstat, förklarar Anders Broberg.

    Främmandesituationen har visat sig vara ett pålitligt mätinstrument och det används numera inom psykologisk forskning över hela världen.

    Och i Sverige visar alltså mellan 60 och 70 procent av alla barn en trygg anknytning till föräldern. Ungefär så ser det ut på de flesta håll i världen och det har heller inte skett några stora förändringar över tid. BO har inte gjort någon egen undersökning utan siffrorna bygger på flera internationella studier.

    Sättet på vilket de otryggt anknutna barnen (mellan 30 och 40 procent) är otrygga varierar där­emot mellan olika kulturer. Otryggt anknutna barn i väst får oftare en så kallad undvikande anknytning. De barnen tränger undan sina känslor och reagerar ofta på förälderns återkomst med att vända bort blicken.

    –Det är som att de tar ett djupt andetag och säger till sig själva: ”Det här var tufft, men nu gäller det att bita ihop och inte visa det”. Ofta tar barnen upp en leksak och bjuder in föräldern till lek som ersättning för den tröst som de inte tror sig kunna få, säger Anders Broberg.

    Forskning från andra delar av världen visar att otryggt anknutna barn i till exempel Asien och på kibbutzer i Israel, oftare får en så kallad ambivalent/motspänstig anknytning. De blir väldigt upprörda i samband med separationen och har sedan svårt att bli tröstade av sina föräldrar. För att slippa skiljas från mamma och pappa blir vissa barn med motspänstig anknytning väldigt klängiga och bevakar varje steg som föräldern tar.

    Så varför får svenska barn ­oftare ett undvikande anknytningsmönster? Anders Broberg förklarar det med att vår kultur så starkt betonar betydelsen av självständighet.

    –Barn är formidabla på att läsa av vilket slags barn deras föräldrar vill ha. Om mamma och pappa varje gång barnet klarar något själv, kommenterar det med: Åh, vad bra! Tänk vad du kan! så är ju det en tydlig signal till barnet. Lika tydlig blir signalen om barnet när det är ynkligt och vill krypa upp i famnen, möts av kommentarer som: ”Det var väl inte så farligt. Upp igen! Inte behöver du gråta”.

    Men att drygt 30 procent av alla svenska barn har en otrygg anknytning till sina föräldrar ­betyder alltså inte att de är på väg in i psykisk ohälsa. Det kan dock vara en riskfaktor som bidrar till att man som vuxen faller extra djupt vid andra livskriser, till ­exempel skilsmässa eller uppsägning från jobbet.

    –Om man som barn alltid har fått lära sig att man ska rycka upp sig och inte gråta för småsaker och sedan som vuxen hamnar i en situation där man faktiskt inte kan rycka upp sig, så faller man väldigt djupt, konstaterar Pia Risholm Mothander.

    Mer akut oroande är dock den ­undergrupp bland de otryggt anknutna barnen som har en så ­kallad desorienterad anknytning. Det här är en grupp som forskarna har identifierat på senare år och uppskattningsvis rör det sig om 15 procent av alla svenska barn.

    Anknytningssystemet bygger på förutsättningen att faror kommer ”utifrån” och barnets sätt att skydda sig vid ett upplevt hot är att minska det fysiska avståndet till föräldern så att han eller hon till slut kanske sitter i förälderns knä. Då minskar rädslan och barnet känner sig tryggt igen.

    Men i vissa familjer kan farosignalen istället komma från föräldern. Det kan till exempel vara en våldsam pappa eller en berusad mamma. Anknytningssystemet reagerar då som vanligt, det vill säga barnet får en impuls att söka sig till föräldern. Men ju närmare mamman eller pappan barnet kommer, desto närmare faran kommer ju samtidigt barnet.

    –Den situationen är väldigt komplicerad för ett litet barn att hantera. Det blir ett slags rädsla utan slut. Barnet kan då stelna till eller bara ställa sig och snurra runt på stället, säger Pia Risholm Mothander.

    När det gäller den desorienterade anknytningen ser forskarna en mer direkt koppling till psykisk ohälsa. Det är därför viktigt att kunna identifiera de här barnen på ett tidigt stadium så att man kan sätta in stödinsatser.

    En del av de här barnen är relativt lätta att upptäcka. De bor ofta i familjer med stora sociala prob­lem: missbruk, psykisk sjukdom, extrem fattigdom… Föräldrarna orkar helt enkelt inte ta hand om och skydda sina barn.

    Men sedan finns det också en grupp barn med desorganiserad anknytning som är mycket mer dold. När anknytningen inte är aktiverad fungerar nämligen de här familjerna bra. Barnen är snyggt klädda, föräldrarna verkar engagerade och vardagen flyter på.

    Men ibland när barnet signalerar att det behöver föräldern, väcks svåra obearbetade känslor hos mamman eller pappan som därför reagerar hjälplöst, hotfullt eller helt oförståeligt på barnets signal. Föräldern kanske säger: ”Kom ska jag trösta dig”. Men precis när barnet kommer fram reser mamman eller pappan sig upp och går.

    –Ofta handlar det om obearbetade trauman hos den vuxne som väcks till liv när han eller hon ser rädslan eller smärtan i barnets ögon. Föräldern har kanske varit med om svåra krigsupplevelser, misshandel eller sexuella övergrepp som barn och lämnats ensam med de upplevelserna, säger Pia Risholm Mothander.

    De som jobbar med småbarns­familjer behöver mer kunskap för att upptäcka den här gruppen i tid, understryker hon. Anknytningen är viktigast under barnets första tre, fyra år och uppstår allvarliga problem i föräldra-barn-relationen under den tiden, kan det få negativa konsekvenser för barnets framtida fysiska och psykiska hälsa.

    –Samtidigt är det aldrig kört. Att reparera anknytningen är mycket vad psykoterapi går ut på. Man kan inte ändra sin barndoms historia, men som vuxen kan man bli medveten om hur tidigare relationer påverkar ens beteende och vad man kan göra för att handskas med de här erfarenheterna, säger Pia Risholm Mothander.

    Mer om barns utveckling growingpeople.se
    Annons
    Annons
    X

    Barn använder sina föräldrar som en trygg bas. Utifrån denna utforskar de världen runt omkring sig. Anknytningsrelationen börjar byggas upp under det första halvåret och ungefär i den ålder då barnet börjar krypa träder anknytningsmekanismen in.

    Foto: MAGNUS NEIDEMAN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X