Recension

SommarhusetTrygg semesterläsning

SORGEPROCESS. Anna Fredrikssons ”Sommarhuset” är en insiktsfull beskrivning av livets paradoxer. Men det måste mer till för att det ska bli bra litteratur, skriver Elisabeth Hjorth, som dock rörs till tårar när det bränner till.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Anna Fredriksson kallar sin debutroman för ”Sommarhuset”, för att ett sommarhus är scenen där hon låter sitt drama utspela sig. Som jag förstår henne vill hon också använda sig av sommarhusets idylliska associationer för att utmana dem med sin icke-idylliska berättelse.

Det paradoxala är litteraturens livsluft, men ingen lätt sak att hantera. En risk är att det blir självklarheter, läsaren vet att det mesta har minst två sidor. En annan att paradoxen blir skenbar, författaren har redan gjort ett ställningstagande som upphäver det flertydiga.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons