Annons

Erik Bergin:Trump-falangen leder inom Republikanerna inför 2018

Donald Trump under valkampanjen 2016.
Donald Trump under valkampanjen 2016. Foto: Splash News

Donald Trumps version av konservativ politik, ”Trumpismen”, har god chans att stärka ställningarna i kongressvalet om precis ett år. Hans supportrar har redan visat att de kan vinna val. Och de kan vara på väg att ta över det republikanska partiet.

Under strecket
Publicerad

Så här ser de båda kamrarna – senaten och representanthuset – i USA:s kongress ut just nu. I valet om ett år är en tredjedel av sätena i senaten uppe för omval och samtliga säten i ”huset”. Men Demokraterna har mer att försvara, och förlora, i särskilt senaten än Republikanerna.

Bild 1 av 6

Republikanska Arizonasenatorn och Trumpkritikern Jeff Flake.

Foto: J. Scott Applewhite/AP Bild 2 av 6

Trump är mer en symbol än den verkliga ledaren för den nationalistiska och populistiska rörelsen.

Foto: Erik Bergin Bild 3 av 6

Steve Bannon har lämnat Vita Huset, men har stått för en insamling av kampanjmedel till ultrakonservativa ledamöter.

Foto: Brynn Anderson/AP Bild 4 av 6

Donald och Melania Trump. Trots att presidenten har flera skilsmässor och vänsterprassel bakom sig attraherar han många konservativa väljare.

Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 5 av 6

Supportrar för Trump i Iowa 2016.

Foto: Erik Bergin Bild 6 av 6

Så här ser de båda kamrarna – senaten och representanthuset – i USA:s kongress ut just nu. I valet om ett år är en tredjedel av sätena i senaten uppe för omval och samtliga säten i ”huset”. Men Demokraterna har mer att försvara, och förlora, i särskilt senaten än Republikanerna.

Bild 1 av 1
Så här ser de båda kamrarna – senaten och representanthuset – i USA:s kongress ut just nu. I valet om ett år är en tredjedel av sätena i senaten uppe för omval och samtliga säten i ”huset”. Men Demokraterna har mer att försvara, och förlora, i särskilt senaten än Republikanerna.
Så här ser de båda kamrarna – senaten och representanthuset – i USA:s kongress ut just nu. I valet om ett år är en tredjedel av sätena i senaten uppe för omval och samtliga säten i ”huset”. Men Demokraterna har mer att försvara, och förlora, i särskilt senaten än Republikanerna.

För att få en uppfattning om inbördeskriget inom Republikanerna, studera för ett ögonblick Jeff Flake.

Flake, 54, född på en bondgård i en småstad med det märkliga namnet Snowflake, är en av två republikanska senatorer från ökendelstaten Arizona. (Den andra är Trumps kanske argaste republikanska kritiker John McCain.)

Under valkampanjen 2016 vägrade Flake att stödja sitt eget partis kandidat till presidentposten, Donald Trump. Och i oktober i år hade han fått nog.

För varje annan president hade en så ursinnig attack från en respekterad senator i det egna partiet varit förödande, eller åtminstone bedövande pinsam.

I ett känslosamt tal i senaten anklagade han presidenten för att leda USA in på en väg av översitteri och lögner. Rent av att förstöra fundamentet i det amerikanska samhällsbygget. Framför rullande tv-kameror angrep han Trumps ”vårdslösa, skandalösa och ovärdiga” beteende, alla ”personattackerna, hoten mot principer, frihet och institutioner och den flagranta åsidosättandet av sanning och anständighet”.

Annons
Annons

Republikanska Arizonasenatorn och Trumpkritikern Jeff Flake.

Foto: J. Scott Applewhite/AP Bild 1 av 2

Trump är mer en symbol än den verkliga ledaren för den nationalistiska och populistiska rörelsen.

Foto: Erik Bergin Bild 2 av 2
Republikanska Arizonasenatorn och Trumpkritikern Jeff Flake.
Republikanska Arizonasenatorn och Trumpkritikern Jeff Flake. Foto: J. Scott Applewhite/AP

Flake deklarerade även att han inte ställer upp i kongressvalet den 6 november 2018. Han såg helt enkelt inte någon möjlighet att bli omvald i ett politiskt klimat där presidenten inte får ifrågasättas och där Trumps lögner förvandlas till sanningar bland hans supportrar.

För varje annan president hade en så ursinnig attack från en respekterad senator i det egna partiet varit förödande, eller åtminstone bedövande pinsam.

Det räcker inte längre att bara vara konservativ – du måste också vara lojal mot presidenten och hans beteende.

Men för Trump och ”Trumpismen” var Flakes avhopp en stor seger.

Kampen som pågår inom det republikanska partiet handlar om vad amerikansk konservatism egentligen ska vara. I den kampen har Trumpanhängarna just nu fördel. Jeff Flake – ihop med ett fåtal andra republikanska politiker som angripit presidenten – står för en traditionell konservativ linje som väljarna sade resolut nej till redan i primärvalen inför presidentvalet 2016.

Det räcker inte längre att bara vara konservativ – du måste också vara lojal mot presidenten och acceptera normaliseringen av hans beteende.

Trump är mer en symbol än den verkliga ledaren för den nationalistiska och populistiska rörelsen.
Trump är mer en symbol än den verkliga ledaren för den nationalistiska och populistiska rörelsen. Foto: Erik Bergin
Annons
Annons

Steve Bannon har lämnat Vita Huset, men har stått för en insamling av kampanjmedel till ultrakonservativa ledamöter.

Foto: Brynn Anderson/AP Bild 1 av 1
Fortsätt läsa…

”Trumpismen” kan beskrivas som en alternativ nationalistisk och populistisk konservativ rörelse, inom Republikanerna men i konflikt med partietablissemanget.

Trump själv är knappast ledaren, däremot är han en symbol. Donald Trump var aldrig en övertygad konservativ; i den mån han alls haft några djupare politiska övertygelser så har de skiftat genom åren mellan konservativ-liberal demokratisk politik och mera traditionell republikansk.

Donald Trump var aldrig en övertygad konservativ.

Rörelsens ledare får man söka på andra håll. Steve Bannon var till i somras Trumps chefsideolog i Vita huset och leder nu återigen högerpopulistiska opinionssajten Breitbart News. Han har ägnat delar av det här året åt att samla ekonomiska donationer för att backa upp Trumpvänliga kandidater inför valet om ett år. Donatorerna inkluderar ultrakonservativa miljardärer som kasinokungen Sheldon Adelson i Las Vegas och finansfamiljen Mercer i New York. Deras mål är att få bort sådana som Jeff Flake.

– Om Bannon och Trump kan få kärnväljarna arga nog och få dem att tro att han ska genomföra deras agenda, då kommer de väljarna att gå emot vanliga republikanska politiker, baserat på idén att de är värre än demokrater, säger Dennis Goldford, politikprofessor vid Drake University i Des Moines, Iowa.

Steve Bannon har lämnat Vita Huset, men har stått för en insamling av kampanjmedel till ultrakonservativa ledamöter.
Steve Bannon har lämnat Vita Huset, men har stått för en insamling av kampanjmedel till ultrakonservativa ledamöter. Foto: Brynn Anderson/AP
Annons
Annons
Fortsätt läsa…

Grunden till ”Trumpismen” har lagts i åratal – en undertryckt ilska i folklagren över att Washington tappat kontakten med hur vanliga amerikaner har det. På högerkanten startade upproret på allvar med Tea Party-rörelsen 2010.

Trump och Bannon har utomordentligt väl fångat upp de väljarna. Opinionsinstitutet Pew Research Center släppte den 24 oktober sin senaste stora mätning av amerikanernas åsikter, om allt från mobiltelefoner till skattepolitik. Alltsammans är propert uppspaltat på en vänster-höger-skala från ”Solid Liberals” till ”Core Conservatives”.

På punkt efter punkt ligger ”Trumpismen” mer i linje med ultrakonservativa väljare än vad det republikanska partiet gjort.

I kolumnerna med mest konservativa svar återfinns stöd i väljarkåren för flera av Trumps mest profilerade vallöften. 93 procent av alla ”Core Conservatives” tycker att presidenten gör ett bra jobb, 86 procent håller med honom om allt eller det mesta. Ska USA ta hänsyn till vad dess allierade vill? Nah, bara tre av tio tycker det. Är bästa sättet att bevara freden med en stark militär, snarare än med diplomati? Yes box, anser sju av tio. Har staten råd att hjälpa invånare i nöd? Nope, forget it. Global warming? Ain’t happening. Råder rättvisa mellan män och kvinnor? Sure, anser nio av tio kärnkonservativa. Har svarta amerikaner sig själva att skylla för att de genomgående tjänar mindre och är mer arbetslösa? No doubt about it.

På punkt efter punkt ligger ”Trumpismen” mer i linje med ultrakonservativa väljare än vad det republikanska partiet gjort, eller åtminstone lyckats förklara.

Annons
Annons

Donald och Melania Trump. Trots att presidenten har flera skilsmässor och vänsterprassel bakom sig attraherar han många konservativa väljare.

Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 1 av 1
Donald och Melania Trump. Trots att presidenten har flera skilsmässor och vänsterprassel bakom sig attraherar han många konservativa väljare.
Donald och Melania Trump. Trots att presidenten har flera skilsmässor och vänsterprassel bakom sig attraherar han många konservativa väljare. Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP

Men Trumps verkliga styrka är att han även lockar konservativa utöver sina kärnsupportrar. Det kan exempelvis verka paradoxalt att en kandidat med flera skilsmässor och vänsterprassel bakom sig kunde attrahera en stor del av den kristna högern, som historiskt värderar abort- och moralfrågor högt. Men så blev det.

Att Trumpväljarna inte utgör någon majoritet spelar ingen roll, så som det amerikanska valsystemet är konstruerat.

– Trump har stöd av runt 35–40 procent av väljarna. Vissa analyser anger hans mest hårdföra supportrar till 25 procent av väljarkåren. Så det är inte det att de är så många till antalet, men de är enorma sett till intensitet, säger Dennis Goldford.

Intensitet räcker långt i amerikanska val. Trump kunde inte presentera en enda detaljerad plan för någonting, men vann ändå. Trump var inte politiker, men slog ut 16 mer eller mindre etablerade republikanska politiker i primärvalen. Han deklarerade att han kunde ”stå mitt på 5th Avenue i New York och skjuta någon, och jag skulle inte förlora en enda röst”. Och han hade av allt att döma rätt.

Annons
Annons

Supportrar för Trump i Iowa 2016.

Foto: Erik Bergin Bild 1 av 1

Det är ingen tvekan om att Bannon hotar traditionella republikaner.

I rikstäckande opinionsmätningar har Trump ett mycket lågt stöd. Men i kongressvalet den 6 november 2018 måste hans kandidater bara vinna i sina egna distrikt. På det viset hoppas provokatören Bannon pressa bort så många konservativa etablissemangsrepublikaner som möjligt.

– Det är ingen tvekan om att Bannon hotar traditionella republikaner. Huruvida hans plan fungerar vet vi inte än, säger Dennis Goldford.

Supportrar för Trump i Iowa 2016.
Supportrar för Trump i Iowa 2016. Foto: Erik Bergin

Samtidigt har Demokraterna dåliga odds. Demokrater är historiskt sett soffliggare. Partiet har särskilt tung uppförsbacke i senaten och Republikanerna bör ha hyfsat god chans att utöka sin nu tunna majoritet på 52 mot 48.

Det är visserligen ett helt år till nästa val. Mycket kan hända. Skulle till exempel Trumps skattereform haverera så ser det genast mörkare ut inför 2018. Och demokraten Ralph Northams seger i november i guvernörsvalet i Virignia, en ”swing state” där valutgången var osäker, kan varsla om en demokratisk kommande framgångsvåg.

Men går Bannons plan i lås så kan ”Trumpismen” bli den dominerande kraften i amerikansk politik. Och därefter är det mindre än två år till Trumps omvalskampanj 2020.

Förutsatt förstås att han ställer upp. Och att inte även hans kärnväljare hunnit tröttna på Twittercirkusen i Vita huset.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons