X
Annons
X

Trubadur med glöd

Cornelis Vreeswijk var motsägelsefull både som visdiktare och som person. 45 år efter hans debut försöker Elin Unnes komma till botten med vem han var, vad som drev honom, och vilka spår han lämnat efter sig.

Det är fredagskväll i Gamla Stan. Utanför Den Gyldene Freden står en tonårskille i Hammerfalltröja och spelar akustisk gitarr. Jag frågar om han står här för att det var Cornelis Vreeswijks favoritställe. Han säger att han inte visste det, men innan jag hunnit vända mig om spelar han redan de första tonerna till Somliga går i trasiga skor.

Cornelis Vreeswijk föddes i slutet av 30-­talet i lilla holländska Ijmuiden och i början på 50-talet kom han till ett Sverige fyllt med försiktiga sossar. Ostyrig och sarkastisk, med Bambi-ögonfransar och plutig underläpp var Cornelis motsatsen till allt som var svensk visa. I Tom Alandhs dokumentärfilm Cornelis minns hans första fru Ingalill honom från tiden när de träffades, "Han gick inte, han rann fram. Ögonen var som brunnar." Då, i början på 60-talet, samlades unga män och kvinnor på en pråm vid Kungsholmen för att försiktigt pilla på akustiska gitarrer och kanalisera Bellman och Taube. Nakenbilden på Cornelis sjunger Taube-omslaget är tagen på pråmen.

Cornelis Vreeswijk i Nederländerna 1966.

Foto: JAN DELDEN Bild 1 av 4

Cornelis Vreeswijk 1967.

Foto: JACOB FORSELL Bild 2 av 4

Cornelis Vreeswijk 1971.

Foto: CHRISTER KINDAHL/SCANPIX Bild 3 av 4
Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X