X
Annons
X
Film
Recension

Små citroner gula ”Trovärdighetsproblem på filmduken”

När Teresa Fabik i januari fick frågan varför hon regisserat "Små citroner gula", svarade hon, lätt sarkastiskt, "pengar." Skämt eller inte säger det en del om hur svårt det kan vara att få göra en andra och tredje film trots en inledande succé. Fabiks regidebut "Hip hip hora!" (2004) sågs av drygt 326 000 biobesökare, men andra filmen "Prinsessa" (2009) fick svenskt filmstöd först efter att The Irish Film Board gått in med pengar. "Prinsessa" var en effektivt berättad, lagom sockrad historia om en överviktig tonåring med skådespelardrömmar och en ung filmare som "upptäcker" henne. Manuset var Fabiks eget. Här har hon haft två personer till hjälp för att förvandla Kajsa Ingemarssons storsäljande roman till film men resultatet är ändå svagare.

Agnes (Rakel Wärmländer) blir dumpad av sin pojkvän samma dag som hon lyckas få sparken från sitt jobb som servitris på en lyxkrog i Stockholm. Efter en krogrunda med sin gränslösa bästis (Josefin Bornebusch) upptäcker hon att en inflytelserik matkritiker (Sverrir Gudnason) bor i samma port som hon. När hon får chansen att förverkliga sin dröm och öppna eget på Söder med en före detta kollega, lånar Agnes föräldrar ut sina besparingar för att hon ska kunna bli delägare. Stället får av någon anledning knappt en enda gäst, och enda utvägen verkar vara att lura David, som han heter, till restaurangen för att få en recension (i Svenska Dagbladet). Problemet är att Agnes blivit kär och inte vill lura honom. Samt att man har öppnat restaurang av fel anledning (tjusig mat istället för mat lagad med kärlek.)

Annons
X
Annons
X
Annons
X