Recension

FörsoningenTrovärdig debattpjäs om mediernas offer

Under strecket
Publicerad
Annons

Karin mår dåligt. Hon börjar med psykoterapi och tror sig efter en tid förstå att hon blivit sexuellt utnyttjad som barn. Terapeuten, hennes vän sedan många år, driver Karin att polisanmäla sin far för övergreppen - trots att Karin egentligen bara har minnesbilder av ett rum och spännet på bältet förövaren bar, just det som hennes far använder.
Det blir rättegång. Familjen mår dåligt. När Karin får veta att pappan har cancer vill hon tala ut med honom. Det visar sig att bältet också har varit använt av någon annan.
Daniel Wedel har skrivit en mycket aktuell radiopjäs om en ung kvinna som fungerar som tabula rasa - andra skriver på hennes tomma själ. Andras viljor viner.

Hon blir förhörd av polisen som försöker tvinga fram mer konkreta minnen. Terapeuten vill inte släppa åtalet - trots att det hela bygger på en vag beviskedja: ångest = övergrepp = far. Familjen blir som pestsmittad. Fadern är inte dömd men ändå dömd av omgivningen, ett totalt socialt vakuum uppstår.
Daniel Wedel använder en pseudodokumentär form för sin debattpjäs. Karin, utmärkt spelad av Tanja Svedjeström, blir hela tiden intervjuad av en reporter som följer skeendet. Och som naturligtvis också han parasiterar på hennes liv.
Det hela är mycket skickligt gjort, allt teatralt är borta och endast nakna, osäkra röster återstår. Tonfallet är absolut trovärdigt. Iscensättningen fungerar som kritik över hur medierna etiketterar människor som offer. Den dokumentära formen kan också bli en scen, en förhöjd bespegling som kan få obehagliga konsekvenser.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons