Annons

Ingemar Lundkvist:Trottoarer och gasljus gjorde gatan gångbar

Under en period av 50-60 år förändrades Stockholm i grunden. Den i stort sett medeltida gatumiljön förvandlades under 1800-talet till ett gasljusbelyst vägsystemen med förbättrad renhållning och säkrare gångbanor för fotgängare.

Publicerad

Några dagar före jul 1853 tändes den mörka kvällshimlen ovanför Helgeandsholmen upp av ett tidigare aldrig skådat ljussken. Många intresserade hade sökt sig till Norrbro i vinterkvällen för att beskåda premiärtändningen av Stockholms första ljusintensiva gatlyktor, drivna med gas i stället för olja. Denna gasljusets första kväll för 150 år sedan kunde man promenera till det historiska evenemanget på någon av de nya bekväma trottoarer som börjat göra stadens gator gångbara. Moderniserad belysning och effektivare renhållning var kompletterande byggstenar i den stora upprustning av Stockholms gatunät som började under 1840-talets andra hälft och pågick till sekelskiftet 1900. Ur detta jätteprojekt – en av de viktigaste reformerna i stadens historia – växte fram gatumiljöer med influenser från tysk stenläggarkonst, fransk boulevardarkitektur och engelsk-fransk belysningsteknik.

Impulser till nydaning av städernas gaturum hade sitt ursprung i kejsartidens Frankrike där man av strategiska skäl under 1800-talets första decennium investerat närmare 300 miljoner francs i förbättring och utbyggnad av vägar och gator. I Stockholm och andra städer handlade det om att tillgodose en växande befolknings krav på bättre och säkrare framkomlighet. Viktiga influenser kom från England där väg- och gatläggning med bergkross, makadam, praktiserats sedan seklets början. Argument för ett heltäckande parallellnät gångbanor hämtades på närmare håll, från Köpenhamn.

Annons
Annons
Annons