Annons

Karin Johannisson:Trötthetens problem har gamla anor

Trötthetsdebatten för hundra år sedan var förbluffande lik dagens. Konkurrens, stress och njutningshets ansågs göra individer nervsvaga. Förklaringar till vår moderna utmattning kan sökas i att meningen med arbete gått från plikt till lust, och en förlorad förmåga att hantera motgång och påfrestning.

Under strecket
Publicerad

Spåkort med motiv från sekelskiftet 1900.

Spåkort med motiv från sekelskiftet 1900.

Spåkort med motiv från sekelskiftet 1900.
Spåkort med motiv från sekelskiftet 1900.

Vid ett möte i Society of Medical Psychology i London år 1900 diskuterades tidens skenande psykiska sjuklighet. En av orsakerna var stress; sambandet hade demonstrerats i djurförsök där råttor placerats i så kallade hjulburar, alltså utan möjlighet till vila. ”Om det handlar om ett tillstånd där faran ligger i stress måste vi hitta relevanta behandlingsformer”, påpekade en läkare. ”Vi ser många vars nervsystem kommer att trasas sönder om de inte avlägsnas från den stress de lever under, antingen det gäller börsmäklare eller någon annan professionell aktivitet där tidens press är mycket intensiv.”

Stress är alltså varken ett nytt ord eller ett nytt fenomen. Snarare hör det ihop med ett samtidsdefinierat tillstånd av stark samhällsförändring och höga krav på den individ som vill kalla sig modern. Det är en känsla som tycks uppstå i glappet mellan de krav som ställs och förmågan att leva upp till samma krav; särskilt tunga upplevs de när de är självpåtagna, alltså definieras av individen själv eller av de kulturella och sociala koder hon bejakar. Om den moderna koden är att vara flexibel, anpassningsbar och hylla förändring, skuldbeläggs alienation, otillräcklighet och tillbakalängtan.

Annons
Annons

Sekelskiftets stora kulturanalytiker som Georg Simmel, Émile Durkheim, Ferdinand Tönnies och Max Weber pekade just på de inre konflikter som uppstod när gamla livsformer ersattes av nya, och människan kastades in i nya sociala samspel. Många talade om en växande trötthet. Pierre Janet, som skulle bygga hela sin psykologiska teori på uttröttningens problem, tolkade denna trötthet som ett symtom på alienation. Andra hänvisade till civilisation och evolution som sensibiliserande processer. Om individen inte hade möjlighet att skydda sitt sårbara jag från alltför snabb förändring och kulturell chockverkan, blev trötthet och smärta resultatet.

Situationen framställdes som allvarlig. Läkare beskrev sina väntrum som fyllda av stressade, trötta och plågade samtidsmänniskor. Fallberättelserna skulle i stort sett ojusterade kunna kopieras in i ett nutida scenario: affärsmän och börsmäklare som lider av sömnlöshet, huvudvärk, ångest och fobier, som arbetar 14 timmar per dygn, knappt har tid att äta, efter arbetet ger sig ut på krogen för att jaga avspännig och njutning. Väl hemma sjunker de dödströtta ner i sängen för att strax känna sig sömnlösa och på morgonen komma igång först efter frukost på koffein, nikotin och alkohol.

”Trötthetens problem” var ett centralt tema i kulturanalysen kring sekelskiftet 1900. Diskussionen innehåller flera intressanta inslag. På ett allmänt plan betraktades tröttheten som tecken på jagets vägran att böja sig helt för det moderna industrisamhället. Den identifierades inledningsvis varken med depression, sjukdom eller arbetsovillighet, utan sågs snarare som ett gränsvärde för individens fysiska och psykiska förmåga och därmed också som den gräns som samhället inte kunde överskrida utan att motverka sina egna intressen.

Annons
Annons

Tröttheten hade alltså en unik förmåga att översätta en yttre problematik till inre nivåer och göra kroppen till den punkt där en större samhällsproblematik kunde studeras. Via olika mätmetoder försökte läkare och fysiologer överföra individuella stressreaktioner till medicinsk vetenskap och ringa in trötthetens former och grader - från uttröttning till utmattning, överansträngning och sammanbrott. Till en början uppfattades de också som möjliga att fixera och åtgärda. Wilhelm Weichardts sensationella tillkännagivande 1904 att han funnit ett vaccin mot trötthet blev en besvikelse, men var ett uttryck för tidens utopiska vetenskapstro.

Fram till 1870-talet hade trötthet knappast uppmärksammats som ett medicinskt problem annat än som randfenomen i olika depressiva tillstånd. Vid sekelskiftet 1900 fanns hundratals studier av muskeltrötthet, nervös utmattning, hjärntrötthet, asteni och nervtrötthet. Två huvudarenor identifierades för trötthetens problem, den ena kopplad till industriellt arbete, den andra till intellektuellt, alltså ”hjärnans arbete”. Särskilt intressant är uppmärksamheten kring skolbarnens uttröttning. Över hela Europa, också i Sverige, rapporterades en dramatiskt ökad sjuklighet bland barnen i form av försämrad syn, sömnproblem, blodbrist och trötthet. I Frankrike talade man om en epidemi av överansträngning utlöst av decennier av undervisningsreformer i kombination med mordiska krav (l'éducation homicide). En stressad hjärna kunde också producera rastlöshet och mental hyperaktivitet som satte märken i individens karaktär och personlighet.

Annons
Annons

Från dessa utgångspunkter framstod tröttheten som ett samhällsproblem som måste föras in under medicinens, pedagogikens, arbetsorganisationens och politikens ansvar. Samtidigt befästes en bestämd klasspolitisk hierarki mellan kroppsarbetarens och den intellektuella arbetarens trötthet. Mentalt arbete var mer energislukande än tungt industriarbete eller mekaniskt kontorsarbete. Hjärnstressens påverkan på kroppen var alltså större än belastning direkt mot kroppen. I sådana distinktioner bekräftas en urgammal ordning mellan kropp och själ, men också mellan de privilegierades trötthet och de andras.

Som indikator på kroppens och själens tillstånd i ett bestämt modernt tidrum hade alltså tröttheten en nyckelroll. Det gällde att skydda individen från överarbete, men också från överstimulering. Särskilt i de febriga storstadsmiljöerna riskerade mental uttröttning att spontant kompenseras med ett lika energislukande njutnings- och konsumtionsbegär, efter lyx i fråga om inredning, kläder och mat, extravagans i förhållande till kroppens, könets och sinnenas njutningar. Vissa hävdade till och med att det moderna samhällets förtunnade nervenergi kunde definieras som ett särskilt psykofysiologiskt tillstånd (ennui) som förklarade de konstnärliga särdragen i europeiskt fin-de-siècle. Enligt sådana långtgående tolkningar låg individuell och kollektiv trötthet - inte estetik - bakom subjektivismen, formexperimenten och det nostalgiska tillbakablickandet, liksom bakom drogkulten och leken med könsidentiteter inom homosex-, dandy- och bohemkulturerna.

Annons
Annons

För att tolka vår egen samtids variation på ”trötthetens problem” kan en rad slagkraftiga jämförelser göras med förra sekelskiftet. Mycket tycks förbluffande likt vad gäller upplevd samtidskänsla. Det gäller tempo- och prestationshetsen, anpassningen till ny teknik och nya kommunikationsformer, men också den kluvna relationen till njutningskulturen. Men vilka är skillnaderna?

I dagens diskussion om sjukskrivningsepidemi och de stressreaktioner som redan går under en lång rad sjukdomsnamn har två angreppssätt dominerat: kostnadsaspekten och att orsakerna ska sökas i arbetslivet. I själva verket var det just kopplingen till arbetslivet som inledde den stora framgången för utbrändhetsdiagnosen under 1990-talets sista år.

De som söker efter mer subtila förklaringsmodeller, och nya analytiska redskap, pekar på förändrade attityder. Men attityder till vad? Ett givet fält är arbetet. Arbetets mening är inte längre det dagliga brödet och familjeförsörjning, utan stimulans, utveckling och bekräftelse. Meningen tycks alltså mer kopplad till lustprincipen än till pliktprincipen. I boken ”Funky Business” beskrev för några år sedan två svenska ekonomer framtidens arbetsplatser som befolkade av en ny klass av unga smarta hjärnor, lojala bara mot sig själva, styrda av den egna lusten, ständigt triggade och med sitt sömnbehov krympt till ett minimum.

Den norske psykiatrikern Finn Skårderud har i samma spår pekat på en omvänd relation mellan arbetssfär och privatsfär i gruppen unga i karriären. Medan arbetsplatsen blir den centrala arenan för lustuppfyllelse och individuell utveckling via häftig teknik, språnglunch, kick-offs, utvecklingsdagar, över-dagen-flyg och ständig uppkoppling, tenderar hemmasfären att representera trista uppgifter, trista krav, den gråtjatiga vardag som förr förknippades just med arbetet. Och om lust och självbekräftelse definieras som arbetets mening, är i sin tur risken för bakslag stor: att känna sig förbisedd, förbigången, icke-uppmuntrad, icke-bekräftad. Besvikelse omvandlas till kroppslig och själslig olust.

Annons
Annons

Men den moderna tröttheten tycks också fånga in ett större kulturellt symtom, ett slags förlorad förmåga att hantera motgång och påfrestningar. Den hårt disciplinerade kroppen lyder underligt nog inte längre, i stället förråder den genom att förvandla sig till en scen för aggressiva eller förlamande sjukdomskänslor. Sjukdom (eller sjukskrivning) blir en konsekvens av flyttade gränser mellan det uthärdliga och det outhärdliga, av låg smärttolerans eller kanske av alltför sträng självkontroll.

Det hela kan beskrivas som en brottning mellan hedonism och härdning. Det är som om vi saknar meningsskapande motiv för att härda oss: inga religiösa bilder av inre rening, inga hygieniska utopier, inga politiska projekt eller kollektiva drömmar, inte ens någon riktigt rejäl undergångsmyt. De gamla metoderna känns just gamla. Askes är tvetydig och associeras med religiösa fanatiker, hårdpresterande idrottstjärnor eller plågade anoretiker. Stoisk upphöjdhet och likgiltighet känns främmande i en kultur som snarare stimulerar lidelsen och den starka känslan. Undergiven förnöjsamhet, avmätt distansering eller passivt lidande är förhållningssätt till kroppen som saknar status i en tid som hyllar lusten och utlevelsen. Men samtidigt riskerar just dessa tomrum att skapa hjälplöshet, neurotiskt lyssnande till kroppen och olika tröstbeteenden. Ett är att i enlighet med lustprincipens första lag stoppa något i munnen: mat, chips, godis, cigaretter, tabletter, piller, valium, prozac, viagra. Munnens kultur kan mätas omedelbart i ett allt hetsigare krogliv, gatubildens ökade mängd cheeseburgare, tonfiskbaguetter och sushiplast eller biosalongernas allt giantiskare popcornbägare, men också i ökad läkemedelskonsumtion.

Annons
Annons

Vid förra sekelskiftet lästes samma trötthetssymtom, kompensatorisk konsumism och tröstbeteenden som effekter av kulturell stress. Tröttheten definierades som den gräns bortom vilken människan i det moderna industrisamhället inte kunde pressas, och därmed också som den gräns bortom vilken samhällets krav blev kontraproduktiva. Maskinmetaforen var viktig: om människan-maskinen kördes så hårt att hon gick sönder, motverkades just den effektivitet som var produktionens mål. Denna koppling utlöste en intensiv forskning både kring den trötthet som skapades av arbetsstrukturer och arbetsvillkor och den som skapades av samtidens dominanta värderingar: konkurrenstänkande, prestation och tempo, förytligade mänskliga relationer, narcissistisk individualism och en hektisk upplevelsekultur.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons