X
Annons
X
Recension

Kontorstid Trött, tröttare, Kontorstid

Det var bara härom månaden svensk filmpublik bjöds på "Suxxess", en agitatorisk komedi om hur det minsann går till i näringslivet numera. En nytillsatt vd i dyr kostym gick fram med hårda nypor i det osnygga syftet att uppnå lönsamhet i ett dataföretag. Man omstrukturerade, somliga överlöpare anslöt till fiendesidan, oro och ångest spred sig bland personalen.

"Kontorstid" är i allt väsentligt samma film, om än något beskedligare i anslag och i tröttare tempo. "Analysen" är annars lika kvalificerad: en ond direktörskast terroriserar de anställda med förändringsdiktat i stället för att låta dem producera förluster i lugn och ro. Och "satiren" är lika skarp: de inhyrda konsulterna talar vackert om solidaritet och lojalitet, men är i själva verket giriga roffare. Thommy Berggren gör sin rimligen plattaste roll någonsin som den åldrade management-gurun, floskulöst outgrundlig och allmänt osympatisk.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X