Let it beTrots tjafset – Beatles var inte slut som band

Beatles på Apple-kontorets tak på Savile Row, 30 januari 1969.
Beatles på Apple-kontorets tak på Savile Row, 30 januari 1969. Foto: Ethan A Russell/© Apple Corps Ltd

Beatles-albumet ”Let it be” hade en krånglig tillkomsthistoria. Men vid sidan av det som inte höll vanlig Beatlesklass så finns det guldkorn. Återutgivningen av skivan kastar ljus konflikter och spelglädje.

Publicerad
”Let it be” av The Beatles.

”Let it be” av The Beatles.

Beatles i Twickenham Film Studios, 7 januari 1969.

Beatles i Twickenham Film Studios, 7 januari 1969.

Foto: Ethan A. Russell/© Apple Corps Ltd.
Annons

Först en rekapitulation för de som glömt eller de som kanske inte tycker det är nödvändigt med stenkoll på Beatles-diskografins kronologi: ”Let it be” är det sist utgivna Beatles-albumet (maj 1970) men inte det sist inspelade (det är ”Abbey road”).

Att det är albumet med den krångligaste och mest konfliktfyllda tillkomsthistorien är oomtvistat. När det gäller det konstnärliga värdet blir det knepigare. Eller inte. Hyser man åsikten att Beatles-magin tog slut efter inspelningen av det vita albumet är ”Let it be” och ”Abbey road” att betrakta som mer eller mindre lyckade försök att blåsa liv i det som en gång var. Två sista album från en ganska slutkörd grupp som tappat ambitionen att överraska och skaka om hela världen. Som inte längre förmådde vara planetens bästa popgrupp men som ändå, mellan tradiga bluestolvor och enformiga hymner, kunde få ur sig klassiker som ”Across the universe” och ”The long and winding road”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons