Annons

Fredrik Svenaeus:Trösterikt om melankolins historiska rum

I en ny bok utforskar Karin Johannisson hur det psykiska lidandet bytt namn och skepnader genom historien. Gemensamt för alla melankoliska känslor tycks vara att de i grunden handlar om förlust.

Under strecket
Publicerad

Depressionen växer – okontrollerat och explosivt. Den verkar inte stå att hejda, trots alla åtgärdspaket. Men om den ekonomiska lågkonjunkturen bara har några månader på nacken, så lider vi sedan ett antal år tillbaka av en själslig lågkonjunktur som är minst lika explosiv till sin natur. Depressionsdiagnoserna har mångdubblats sedan början av 1990-talet och här verkar de ekonomiska svängningarnas riktning inte spela så stor roll. När det går nedåt skördar arbetslösheten och neddragningarna i den offentliga sektorn sina offer, när det går uppåt skylls illamåendet på stress och livspusslet. Att ha en alltför stor villa att möblera verkar kunna vara lika depressionsalstrande som att bli uppsagd från sin lilla lägenhet. Depressionen är ständigt på tapeten – som utmattning, som leda, som förtvivlan, som misslyckande, som panik, eller som brist på mening över huvud taget.

För ett par år sedan skrev den amerikanske psykiatrikern Peter Kramer en bok där han ville göra upp med alla romantiska föreställningar om depression en gång för alla. ”Against Depression” var en bok som ville göra gällande att allt melankoliskt lidande från antiken och framåt var just sjukligt och inte på något sätt kreativt eller genialt till sin natur. Många av historiens berömda melankoliker skulle ha mått bättre om de fått antidepressiva tabletter enligt Kramer. Förhoppningsvis, menade han, kommer vi snart att förstå depressionens biologi ännu bättre och därigenom även kunna behandla den på ett slutgiltigt sätt – genom genterapi. Det skulle göra det möjligt att bryta sig loss från den melankoliska kulturhistorien och bygga en gladare värld.

Annons
Annons
Annons