Annons
Recension

Tröstar jag dig nu?Trösterikt och omtumlande

Under strecket
Publicerad

Rummet, där ” Tröstar jag dig nu?” utspelar sig, liknar ett sådant där offentligt rum som man kan hyra för att fira sin femtioårsdag i. Det är välkomnande och en smula anonymt och redo för litet av varje. Här finns både hundhuvuden och utskurna bilder av Fred Astaire och Ginger Rogers, det idealiska paret, två idealiserade föräldrar.

Här finns spädbarn som i Ann-Sofie Báránys förra pjäs, Babydrama, men mest vuxna, barnvuxna, med barnet kvar inom sig, utom sig. Skådespelarna växlar obesvärat mellan åldrarna, mellan att vara människor och hundar. Ibland vet man inte säkert vilket, men det spelar ingen roll. Malin Cederbladhs Ida talar om sin hund som om det vore om sig själv. Och nog skulle hon vilja bli lika väl omhändertagen, istället för att leva i ständig skräck för att flyttas till nya fosterföräldrar.

Annons
Annons
Annons