Annons
Recension

Ingen i världenTrogen barnets intryck

Under strecket
Publicerad

En av litteraturens viktigaste land­vinningar är förmågan att låta en enskild människas ”lilla” historia speglas i och brytas mot politikens och samhällets ”stora” historia. I litteraturen finns individuella erfarenheter konkret och sinnligt gestaltade, möjliga för läsaren att känna igen eller lära känna. Men här ges, i lyckosamma fall, också något annat: nycklar till en vidgad social och historisk förståelse. En sådan uppnås inte genom deklamering av budskap eller moraliska pekpinnar, inte heller genom asketisk formalism. Författaren måste däremot vara kompromisslöst lojal mot sin berättelse och sitt medium.

Hisham Matar vet allt om detta. Hans debutroman Ingen i världen nominerades till Bookerpriset ifjol och har sedan raskt översatts till tjugotalet språk. I intervjuer har han berättat hur han helst av allt skulle ha velat rensa romanen från allt politiskt. Han ser sig snarare som en renodlad estet. Men hur skulle han då kunna berätta om den nioårige pojken Suleiman, som har flera likheter med honom själv, och hans barndom i det sena 70-talets ­Libyen – en stenhård diktatur under Muammar Kaddafi, där grannar plötsligt kan försvinna för att aldrig återses, där släktingar kan fängslas, torteras och avrättas på oklara grunder, där gränserna mellan sanning och lögn systematiskt suddas ut?

Annons
Annons
Annons