Annons

Tro, tvivel och datavetenskap

Finns det utrymme för trosfrågor inom naturvetenskapen? Datavetaren Erik Perssons avhandling beskriver utvecklingen av ett nytt dataspråk men innehåller även en idéhistorisk och religiös kritik av det egna ämnet. Av Christian Braw

Publicerad

Nyligen ventilerades vid Lunds universitet ett av de ovanligaste vetenskapliga arbeten som på länge sett dagens ljus i Norden. Det var Erik Persson, som då blev teknologie doktor med avhandlingen Shadows of Cavernous Shades. Charting the Chiaroscuro of Realistic Computing. Det var inte bara verkets storlek som var ovanligt; det omfattade 727 sidor. Det var också den vändning forskarens tanke tar.
Ämnet är datavetenskap, och framställningens första del behandlar ett nytt dataspråk som heter 3D. Men när detta väl är gjort grips forskaren av kritisk eftertanke. Skall vi verkligen utveckla datavetenskapen i denna riktning? Vad innebär det att vi skapar en sådan skuggvärld vid sidan om den verkliga? Avhandlingens titel innehåller redan den frågan. Den syftar på Platons kända liknelse om fångarna i grottan. Denna bild är för honom en symbol för människans förhållande till verkligheten. Fångarna sitter bundna med ryggen mot grottans öppning. Bakom deras ryggar rör sig gestalter, som bildar skuggor på
grottväggen. Detta är det enda som fångarna ser. Själva verkligheten bakom sin rygg uppfattar fången aldrig. För Platon var detta en bild av hur de eviga idéerna förblir otillgängliga för människan, som endast uppfattar deras skuggbilder i fenomenens värld.
Erik Persson använder bilden på ett annat sätt. För honom blir den värld som skapas i datorn en skuggornas värld, som människan fixerar sig vid och därvid går miste om den verkliga världen, den som finns utanför datorn. Det handlar ytterst om en förlust av autenticitet. Det är den virtuella verkligheten som är skuggvärlden, inte den autentiska. I den virtuella världen är människan allsmäktig, till skillnad från hennes villkor i den autentiska. I den virtuella världen är hon skapare, hon har allt under kontroll. Hela denna konstgjorda verklighet är i människans hand. Men vad är det som händer med människan när hon sluter sig inne i den elektroniska skuggvärld som hon själv har skapat?

Frågeställningen är inte alldeles ny. Den finns i andra delen av
Goethes ”Faust”, där huvudpersonen skapar en helt ny, rationell värld, där han själv är - nästan - allsmäktig. Författaren Mark Sylwan har beskrivit samma sak med bilden av diktaren som modellbyggaren, som kan styra, placera och omforma sina gestalter i en liten värld, som han själv helt behärskar. Det nya med datavärlden är dess genomslag. Faust är en engångsföreteelse, diktaren är en undantagsmänniska. Men datorn finns i nästan varje hem i den industrialiserade världen.
Det finns, menar Erik Persson, en rad dunkla krafter i den utveckling som styr datavetenskapen. Han beskriver dem i verkets undertitel ”Charting the Chiaroscuro of Realistic Computing”. Detta halvdunkel, denna klärobskyr kring vad som verkar vara ett rationellt-tekniskt projekt, söker han komma på spåren i avhandlingens andra del. Den utgörs av en idéhistorisk framställning, där författaren söker identifiera de vägar som lett fram till den moderna datavetenskapen.
Hans grepp har väckt kritik. Är det riktigt att i en avhandling
sammanföra en teknisk och en idéhistorisk framställning? Överskrider han inte därmed sitt ämne? Om det hade rört sig om ett examensarbete vid ett polytekniskt institut kunde invändningen vara befogad. Men detta är ett arbete som hör hemma vid ett universitet, och själva det europeiska universitetets idé är att sammanföra olika högskolor för att de skall kunna påverka, kritisera och inspirera varandra. I botten finns en vision om en kunskapens enhet, en sammansmältning av allt mänskligt vetande till en bild av hela verkligheten. Även om denna vision har bleknat inför specialvetenskapernas snabba utveckling, så finns den där - och bör finnas där, som en strävan efter det stora perspektiv, som tillika är en källa till kunskapens ödmjukhet. I den meningen är Erik Perssons grepp adekvat.
Det har också en moralisk aspekt. Här är en forskare som reflekterar över de moraliska konsekvenserna av det han håller på med. Han ställer frågan varifrån hans vetande kommer och vad hans resultat kan leda fram till. Detta
borde vara varje forskares självkritiska fråga, och samtalet kring denna aspekt skulle vara självklar i den lärda världen. Motsatsen är vad Georg Henrik von Wright kallat ”tunnelseendet”, som innebär att forskaren endast ser det som ligger omedelbart framför honom på den mycket smala bana som hans eget ämne är, utan att sätta det i relation till den övriga tillvaron och utan att ta ansvar för följderna av sitt arbete.
Erik Persson inleder den idéhistoriska delen av sin framställning med ett citat av den österrikiske filosofen Eric Voegelin, som får en viktig roll i hans sökande efter sammanhanget i den utveckling som lett fram till den virtuella verkligheten. Voegelin säger: ”Ett av de viktigaste redskapen att återvinna kontakten med verkligheten, är att återvända till gångna tiders tänkare, som ännu inte förlorat verkligheten eller också strävade efter att återvinna den.” Citatet beskriver Erik Perssons frågeställning. Det handlar alltså om att ur den virtuella världens skuggor finna vägen tillbaka till
den autentiska upplevelsen av och kontakten med den verkliga tillvaron. Här ställer han en rad viktiga frågor: Vad är rötterna till den virtuella verkligheten? Vad är det verkliga syftet med den virtuella verkligheten? Vad handlar datavetenskap och datateknologi egentligen om? För att nå fram till svar på dessa frågor får han gå vidare till andra, djupare: Vad är egentligen vetenskap? Vad är egentligen teknologi? Vilka är rötterna till den faustiska andan i västerländsk vetenskap och teknologi?
Den sista frågan bränner till. Där har Erik Persson redan gjort ett viktigt val. Han använder Faust-myten som ett tolkningsinstrument för att förstå Västerlandet. Faust är maktmänniskan, som spränger alla gränser. Greppet är inte unikt. Det har med framgång använts bland annat av von Wright och Sven-Eric Liedman. Det nya är att vad som är välkänt för idéhistoriker nu också används av en tekniker för att förstå den materia han själv arbetar med.
Eftersom Erik Persson skriver på engelska, använder han begreppet
science som inte utan vidare kan översättas med ”vetenskap”. Detta är viktigt att lägga märke till när man läser hans text, som mynnar ut i en temperamentsfull vetenskapskritik. Med science avses nämligen naturvetenskap. Hans kritik drabbar alltså inte humaniora, som huvudsakligen arbetar med andra metoder. I botten på all vetenskap finns en verklighetsuppfattning, och Erik Persson ser nu som sin uppgift att söka mönstren i den naturvetenskapliga synen på verkligheten. Detta är, noga taget, en filosofisk uppgift. Naturvetenskap är inte bara en kombination av exakta iakttagelser, den vilar till sist på en filosofisk eller ideologisk verklighetsuppfattning. Där har Erik Persson en viktig synpunkt. Hans ståndpunkt är att den filosofiska verklighetsuppfattning, som naturvetenskapen vilar på, är irrationell, fylld av misstag och självmotsägelser. Den förlust av verklighet som han ser i den virtuella verkligheten har sitt ursprung i den naturvetenskapliga verklighetsuppfattningen. Det är alltså en omfattande
bevisbörda författaren tar på sig. Man kan också se det på ett annat sätt: han ställer allvarliga, principiella frågor, som mycket få tar upp.

Annons
Annons
Annons
Annons