Annons
X
Annons
X

Trigger warnings - Joe McCarthy går igen

Larsson läser
11 september 2001 var en verklig attack, men David Brooks på New York Times skriver om påfund som syftar till att tysta seriös samhällsdebatt
11 september 2001 var en verklig attack, men David Brooks på New York Times skriver om påfund som syftar till att tysta seriös samhällsdebatt Foto: Björn Larsson Ask / svd

Godmorgon världen i radions P1 hade i morse ett inslag om "trigger warnings":

Ska studenter kunna kräva rätten att skyddas från obehagliga ord, texter och åsikter? Det har sitt ursprung i USA, där det blir allt vanligare att studenter kräver att kurslitteratur ska föregås med varningar för eventuellt stötande innehåll. Allt oftare kräver nu även svenska studenter "trigger warnings" och "safe spaces" - alltså trygga rum.

Jag tror det bara är ett samtida uttryck för att Joe McCarthy går igen:

Annons
X

McCarthyism är en term som syftar på den antikommunistiska misstänksamheten i USA under 1940-talet och 1950-talet. Företeelsen har fått sitt namn efter Joseph McCarthy som var amerikansk senator från Wisconsin mellan 1947 och 1957 och som efter andra världskriget byggde sin politiska karriär på vidlyftiga anklagelser om att alla amerikanska myndigheter hade infiltrerats av kommunistiska agenter som arbetade för Sovjetunionen. Bevisföringen var i de flesta fall mycket tunn.

Toleransen för avvikande bilder av samtiden har i den svenska debatten kommit att handla om en avsmalnande "åsiktskorridor" och jag ser många tecken på detta - inte bara till vänster i samhällsdebatten.

Har man inte sakargument kan man alltid göra som Joe McCarthy eller som de aktivister som nu använder "trigger warnings" för att ta död på diskussioner.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    David Brooks skrev i New York Times nyligen om det amerikanska, aktuella fenomenet,

    Brooks redovisar det han ser:

    _ you see speech codes that inhibit free expression; you see reputations unfairly scarred by charges of racism and sexism._

    The problem is that the campus activists have moral fervor, but don’t always have settled philosophies to restrain the fervor of their emotions. Settled philosophies are meant to (but obviously don’t always) instill a limiting sense of humility, a deference to the complexity and multifaceted nature of reality. But many of today’s activists are forced to rely on a relatively simple social theory.

    According to this theory, the dividing lines between good and evil are starkly clear. The essential conflict is between the traumatized purity of the victim and the verbal violence of the oppressor.

    According to this theory, the ultimate source of authority is not some hard-to-understand truth. It is everybody’s personal feelings. A crime occurs when someone feels a hurt triggered, or when someone feels disagreed with or “unsafe.”

    There will always be moral fervor on campus. Right now that moral fervor is structured by those who seek the innocent purity of the vulnerable victim. Another and more mature moral fervor would be structured by the classic ideal of the worldly philosopher, by the desire to confront not hide from what you fear, but to engage the complexity of the world, and to know that sometimes the way to wisdom involves hurt feelings, tolerating difference and facing hard truths.

    Annons
    Annons
    X

    11 september 2001 var en verklig attack, men David Brooks på New York Times skriver om påfund som syftar till att tysta seriös samhällsdebatt

    Foto: Björn Larsson Ask / svd Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X