Annons

Alans morfar till SvD: ”Är vi inte människor?”

Kvar att sörja en ofattbar personlig förlust blev pappan Abdullah – och morfar Sexo Seno Kurdi. Båda var med och begravde sin familj i hemstaden Kobane i Syrien på fredagen. Nu väljer Sexo Seno Kurdi att berätta sin historia i Svenska Dagbladet.
Kvar att sörja en ofattbar personlig förlust blev pappan Abdullah – och morfar Sexo Seno Kurdi. Båda var med och begravde sin familj i hemstaden Kobane i Syrien på fredagen. Nu väljer Sexo Seno Kurdi att berätta sin historia i Svenska Dagbladet. Foto: Tima Kurdi/The Canadian Press/AP

Bilden på Alan Kurdi, den lilla pojken som låg livlös på en badstrand i Turkiet, öppnade världens ögon för flyktingkrisen. Nu berättar pojkens morfar Sexo Seno Kurdi sin historia i SvD.
– Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att man hade kommit fram, säger han.

Under strecket
Publicerad

Nu berättar pojkens morfar Sexo Seno Kurdi sin historia i SvD.– Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att man hade kommit fram, säger han.

Foto: Dorpec Bild 1 av 1

Nu berättar pojkens morfar Sexo Seno Kurdi sin historia i SvD.– Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att man hade kommit fram, säger han.

Foto: Dorpec Bild 1 av 1

Bilden på den döda treårige pojken Alan Kurdi* är förödande tydlig. Den har spridits och chockat en hel värld. Många har först sett de små gymnastikskorna, där kardborrbandet på ena skon gått upp, därefter de små händerna. Och så ansiktet, nedsänkt i sanden, ansiktet som livet runnit ur, gång på gång översköljt av vågor.

Alan Kurdi spolades upp på en strand i Turkiet sedan familjens flyktingbåt kapsejsat. Då var familjen, enligt CNN, på väg till Sverige via Grekland och Turkiet. Lilla Alan Kurdi, som nu ofrivilligt blivit en symbol för hela flyktingkrisen, dog i vågorna tillsammans med sin femårige bror Galip och mamma Rehan.

Kvar att sörja en ofattbar personlig förlust blev pappan Abdullah – och morfar Sexo Seno Kurdi. Båda var med och begravde sin familj i hemstaden Kobane i Syrien på fredagen. Nu väljer Sexo Seno Kurdi att berätta sin historia i Svenska Dagbladet.

Nu berättar pojkens morfar Sexo Seno Kurdi sin historia i SvD.– Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att man hade kommit fram, säger han.
Nu berättar pojkens morfar Sexo Seno Kurdi sin historia i SvD.– Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att man hade kommit fram, säger han. Foto: Dorpec
Annons
Annons

Vi når honom i staden Kobane sent under torsdagen, kvällen innan den laddade begravningen. Han får knappt fram orden, flera gånger under intervjun ska han tystna. Gråta. Efter en lång inledande tystnad berättar han om sista samtalet med sin dotter Rehan, mamman till den lille pojken, Rehan som också dog i vågorna.

  • Dagen innan hon drunknade ringde hon oss. Hon sade att de skulle tas till Grekland med båt och sedan till Tyskland. De skulle ta båten antingen på morgonen eller dagen efter.”

Han blir tyst, gråter, samlar mod och fortsätter:

  • Jag trodde att nästa samtal skulle handla om att de hade kommit fram till Grekland, men i stället …
    Han blir tyst igen. Och tystnaden får verka ut under någon minut. Sedan berättar han att det var i det samtalet han fick veta att hans dotter och hennes två söner hade omkommit. Han tar åter mod till sig och blir aningen upprörd i rösten.
  • För bara några månader sedan dödade terroristerna elva av våra familjemedlemmar. Nu har min dotter och mina barnbarn också fallit martyrer i kampen för Kobane. Varför är det ingen i världen som stoppar folkmordet på oss? Är inte vi människor? Vad har vi gjort för att förtjäna detta straff?

I rummet sitter över 20 män på madrasser längs väggarna. De har druckit darra, en särskild sorts kaffe, i en enda klunk för att markera att det råder sorg. Många av dem röker och tvingas ständigt höja rösten för att försöka överrösta den generator som står utanför huset för att förse dem med el.
Bredvid Sexo Seno Kurdi sitter hans kusinbarn Adnan Hesen. Sammanlagt dödades 251 kurder i Kobane under den 25 och 26 juni. Elva av dem var kusiner till lille Alan Kurdis mamma och pappa.

Annons
Annons
  • Förtjänar vi att våra barn ska fly från bestialiska attacker medan omvärlden ser på. Och att de sedan ska plockas upp från badstränder för att deras föräldrar har drabbats av panik och vill rädda sina barn till trygghet, bort från terrorism, bort från kidnappningar, bort från att bli slaktade, säger Adnan Hesen och fortsätter:
  • Vad har vi gjort för att våra barn ska glömmas bort och inte försvaras som alla andra i världen? Var är världsledarna? Var är deras samveten? Och hur länge tänker de låta våra barn antingen dödas av terrorister eller drunkna i flykten?

Morfar Sexo Seno Kurdi tar åter över och berättar mer om sin dotters familj – där alla nu är döda utom svärsonen Abdullah. Hon och Abdullah flyttade till Damaskus för ungefär fyra år efter att Abdullah, som är frisör fått jobb där. Men oroligheterna i Syrien tog fart och de flyttade tillbaka till Kobane. Efter tre år flydde de därifrån sedan när IS invaderade. Det var för ett år sedan. Omvärlden fick se bilder på massflykten från staden. Familjen Kurdi var bland dem som flydde i panik.
De var sedan i Istanbul ungefär ett år, men fick inga jobb och deras ekonomiska situation försämrades drastiskt. Det var då de bestämde sig för att fly igen.

Fotografen Dorpec som tar bilderna åt SvD på Alans begravning, han vågar bara använda sitt förnamn i rädsla för hämnd från IS, är själv från Kobane. Han berättar om den enorma maktlöshet som invånarna - inklusive han själv - känner.
– Vissa blir slaktade, andra drunknade. I tre år har vi haft det mycket svårt, vi har inte fått tillräckligt med medicin, mat och vapen för att kunna hålla staden i stånd. Ingen skriver om oss längre ens. Varför har världen vänt sitt ansikte från oss?

*Pojken kallades tidigare felaktigt i flera medier, även SvD, för Aylan. Rätt namn är Alan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons